"Sverige svarar för hela 90 procent av EU-ländernas järnmalmsproduktion genom brytningen i Norrbotten. Stål och råvaror skeppas till produktion över hela världen och genererar miljarder för svensk industri. Norrbotniabanan är både en nationell angelägenhet och ett europeiskt intresse."
I ett pressmeddelande upprepar riksdagsledamoten Leif Pettersson (S), Boden, argumenten för Norrbotniabanan.
Det är sorgligt att dessa argument tycks ha större tyngd i Bryssel än i riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm.
EU-kommissionen pekade tidigare i höst ut Norrbotniabanan och den Botniska korridoren som en prioriterad sträcka.
Men landets egen styrelse är inte lika säker. I alliansregeringens infrastrukturplan för perioden fram till 2021 finns Norrbotniabanan inte ens omnämnd!
I stället storsatsar regeringen på Förbifart Stockholm, Citybanan, Mälarbanan och Norra Länken. I runda slängar handlar det om 100 miljarder kronor som plöjs ned i Stockholmsregionen under det kommande decenniet!
I riksdagen har kommunikationsminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) visserligen talat om att "pröva förutsättningarna för medfinansiering av delsträckan Skellefteå-Piteå".
Men de skarpa beskeden och pengarna lyser med sin frånvaro. Den norrländska kustjärnvägen betraktas som något som katten släpat in.
Det ska ställas mot de rödgrönas besked inför både valen 2006 och 2010.
"Vi rödgröna har avsatt tio miljarder kronor i vår fullt finansierade åtgärdsplan för en första etapp av Norrbotniabanan. Med en rödgrön regering kommer banan att byggstartas redan under nästa mandatperiod", slog dåvarande S-ledaren Mona Sahlin fast i ett pressmeddelande 12 augusti 2010.
Samma tydliga besked gav nye S-ledaren Håkan Juholt när han besökte Luleå 16 juni år.
Det är bedrövligt att de borgerliga inte ger projektet samma stöd. Norrbotniabanan förtjänar ett bättre öde.