Skattehöjningar är ofrånkomliga
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är den vanliga moderata bilden av att skatter är bortkastade pengar, som försvinner i det blå utan att göra minsta nytta för medborgarna.
Slipper man bara skatterna blir det mer pengar till egen konsumtion.
Det är en lika verklighetsfrämmande bild som den moderata idén att sänkt a-kassa är bästa sättet att minska arbetslösheten.
Skatter används till att betala nyttigheter som människor under alla omständigheter behöver. Betalar vi inte över skatten, får vi betala på annat sätt. Sänks skatterna, betyder det inte att man får mer pengar över till egna val. Det betyder antingen att man får betala mer själv - i form av avgifter eller privata försäkringar - eller att kvaliteten kraftigt sjunker i de skattebetalda tjänster, som ska klara sig med allt mindre resurser.
Människor med goda egna resurser kan välja det första alternativet och betala mer själva. Människor med otillräckliga egna resurser får vackert finna sig i det andra, köer och sämre kvalitet.
Vi börjar redan vara där. Höjningen av a-kasseavgiften, som fick finansiera en del av inkomstskattesänkningen, gjorde att nära en halv miljon människor inte ansåg sig ha råd med a-kassan. De står utan skydd mot den arbetslöshet, som nu rycker närmare med sjumilasteg. Moderatministrarna har mer än antytt att facket som kompensation för dessa statligt beslutade försämringar bör teckna inkomstförsäkringar för medlemmarna. IF Metalls mycket raka svar var att det hade medlemmarna inte råd med.
Flera landsting har diskuterat höjda patientavgifter. Hittills har man inte beslutat det, men högst sannolikt kommer frågan igen. Hälften av alla landsting har stora underskott i budgeten redan nu.
Skatteinkomsterna sjunker 2009, som en följd både av lågkonjunkturen och de ständigt utökade jobbskatteavdragen, som ju betyder att folk betalar mindre i skatt till kommuner och landsting.
På många håll har problemen redan inneburit personalminskningar genom att tillfälliga anställningar inte förlängts och vakanser inte återbesatts. Vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg försvinner 500-600 arbeten på det sättet. Karolinska sjukhuset i Stockholms län står inför besparingskrav som enligt sjukhusledningen motsvarar ca 1 000 tjänster.
Svårigheterna att inom äldreomsorgen få pengarna att räcka för behoven är så välkända att de inte behöver kommenteras.
Om borgerligheten inte vill höja några skatter för att klara de problem vård- och omsorgssektorn står inför bör de tala om hur de i stället vill klara finansieringen. Att låtsas som att allt går att möta med opreciserade "effektiviseringar" håller inte.
Det finns alltid sådant som kan göras bättre, men det hjälps inte: vård kostar, hur välorganiserad den än är. Merparten av vårdkostnaderna är personalkostnader. Och de kan man bara minska marginellt utan att det går ut över kvaliteten.
Det folkpartistiska sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm konstaterar kallt att Karolinska sjukhuset har "ett tydligt ägaruppdrag att säkerställa att kostnader och intäkter matchar varandra", och att det inte blir några extrapengar.
Jaha, där fick alla vi som trodde att sjukhusets uppdrag var att se till att sjuka människor fick den behandling som deras sjukdom krävde.
Sjukhus ska skötas effektivt och läckage av pengar förhindras. Men det är ett svårfrånkomligt faktum att sjukhuset inte har fullständig kontroll över utgifterna, eftersom det inte har kontroll över inflödet av patienter. Om den överordnade uppgiften är att hålla kostnaderna i balans med intäkterna, ja, måste sjukhuset avvisa patienter. Eller låta vårdköerna växa. Men det erkänner inte borgerligheten. Tvärtom är den kritisk till att vårdgarantin inte alltid kan hållas, och talar om att göra den till tvingande lag.
Ursäkta, men då får man lov att skicka med de nödvändiga pengarna. Även om det skulle betyda en "skattechock"
Parallellt med den politik som drar undan resurser för vården och omsorgen ställer borgerligheten krav som driver upp kostnaderna. Vårdvalet kommer att göra primärvården betydligt dyrare. I Stockholm, där detta redan genomförts, betydde det ett 60-tal nya privata läkarmottagningar, främst i väletablerade områden där läkartätheten redan är hög - samtidigt, alltså, som den kvalificerade vården vid Karolinska ska spara bort ca 1 000 tjänster.
Med årets skattesänkningar hamnar skattenivån kring 46 procent av BNP. Det räcker inte för att finansiera välfärdspolitiken på den nivå den har nu, än mindre genomföra några förbättringar. Ska vi möta de krav som sjukvård och äldreomsorg ställer, i former som innebär att den egna inkomsten inte avgör vilken hjälp man kan få, är skattehöjningar från denna nivå ofrånkomliga.
Detta behöver lyftas fram i debatten tydligare än hittills. Den som kan - och måste - göra det är socialdemokratin.
Skattehöjningar är normalt inte populära, och därför är det nödvändigt att mycket tydligt koppla det till konkreta exempel på vad pengarna behövs till. Och att göra klar att alternativet till denna "skattechock", för att nu använda Reinfeldts terminologi, är en "vårdchock" eller en "avgiftschock".
Vilket för övrigt en del borgerligt styrda landsting och kommuner redan insett - och höjt skatten.