Skatteutjämningen - en fråga om solidaritet
Allt som tidigare S-regeringar gjorde mot kommunsektorn var inte klokt och genomtänkt.
Det krävs ett starkt skatteutjämningssystem för att Pajala och andra små glesbygdskommuner ska kunna försvara välfärden och den offentliga servicen.
Foto: FREDRIK PERSSON
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Vi ska upprätthålla och utveckla en solidarisk skatteutjämning som garanterar en väl fungerande kommunal service i stora delar av landet."
Det är ett välkommet uttalande. Under de senaste decennierna har vi upplevt en urholkning av solidariteten mellan fattiga och rika kommuner.
Små glesbygdskommuner som Storuman, Vilhelmina, Jokkmokk, Överkalix och Arvidsjaur har fått minskade statsbidrag. Bengt Niska, S-kommunalråd i Pajala, berättar att kommunen i dag har väsentligt mindre statsbidrag än den hade för 20 år sedan.
1991 hade Pajala kommun statsbidrag på totalt 173 miljoner kronor. 2010 har kommunen bara 146 miljoner kronor.
Kommunmedborgarna blir tvungna att ta större eget ansvar för att klara finansieringen av välfärden och servicen.
1991 svarade statsbidragen för ungefär 60 procent och kommunalskatten för cirka 40 procent av finansieringen av den kommunala verksamheten. I dag är proportionerna de omvända.
Människorna i Pajala och andra småkommuner tvingas lita mer till den egna skattekraften för att klara vård, skolor och omsorg.
Det är lätt att peka finger åt dagens högerregering. Den har tagit bort en del parametrar i skatteutjämningssystemet, som tidigare fungerade som stöd för småkommunerna i norr.
Bland Moderaterna i Täby, Danderyd, Lidingö och Djursholm bedrivs dessutom hårda kampanjer för att helt avskaffa det kommunala skatteutjämningssystemet.
Men det finns anledning till självrannsakan även för det rödgröna laget. Allt som tidigare S-regeringar gjorde mot kommunsektorn var inte klokt och genomtänkt.
Diskussionen om skatteutjämningen landar ofta i obegripliga teknikaliteter. Men i grunden handlar det om värderingar - om solidaritet mellan olika delar av landet.
Genom att ta från rika kommuner med växande skatteintäkter och ge till fattiga kommuner - som har många låginkomsttagare och svag skattekraft - får alla människor i landet del av den gemensamma välfärden och servicen.
En sådan omfördelning av gemensamma resurser ger alla invånare, oavsett bostadsort, tillgång till god barnomsorg, hemtjänst, skola och vård.
En skattekrona i Pajala kan på så sätt bli lika mycket värd som en skattekrona i Täby.
Om vi urholkar eller skrotar skatteutjämningssystemet skulle skillnaderna i kommunalskatt och service bli gigantiska mellan olika delar av Sverige. Fattiga kommuner skulle tvingas till stora skattehöjningar och ännu större neddragningar i vård, skola och omsorg.
Därför måste det vara en huvuduppgift för en ny riksdagsmajoritet att inte bara försvara utan också förstärka den kommunala skatteutjämningen.