Slå vakt om arbetslinjen

Det kan aldrig ligga i socialdemokratins intresse att skapa en bortre parentes eller stupstocksmodell som innebär att människor hänvisas till socialen.

Politik2008-09-04 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I en debattartikel i somras presenterade s-riksdagsledamöterna Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo ett förslag till reformerad a-kassa. Det innehöll två tydliga och bra besked.
"En halv miljon människor har lämnat a-kassan, på tröskeln till en lågkonjunktur. Det är en tickande bomb. Därför är det prioriterat att sänka avgifterna i a-kassan - även om det kräver betydande offentliga resurser. Alla ska ha råd att vara med i a-kassan och de allra flesta ska vilja vara med. Avgifterna ska inte vara beroende av risken för arbetslöshet", skrev de.

Vidare betonade s-duon att ersättningsnivån ska tillbaka till 80 procent, om socialdemokraterna får regeringsmakten.
"Vårt mål är att 80 procent av de arbetslösa ska ha en ersättning som motsvarar 80 procent av den tidigare lönen", framhöll s-duon.Deras artikel innehöll dock även ett mindre tydligt besked. De vill sätta en bortre tidsgräns för "hög" arbetslöshetsersättning.
I och för sig har tanken aldrig varit att a-kassan ska utgöra en livslång försörjning. Den ska vara ett stöd för den som förlorat jobbet tills han eller hon fått ny varaktig försörjning.
Därför är det rimligt att ersättningen från a-kassan rymmer vissa krav - till exempel att den arbetslöse måste vara aktiv på arbetsmarknaden, söka jobb och delta i arbetsmarknadsutbildning. Men det kan inte ligga i socialdemokratins intresse att skapa en bortre parentes eller stupstocksmodell som innebär att människor efter 300 eller 450 dagar arbetslöshet hänvisas till socialen.

Socialdemokraternas partiordföande Mona Sahlin har sagt att "det får aldrig finnas en bortre parentes för den aktiva arbetsmarknadspolitiken". Det är ett synsätt som måste prägla partiets syn på långtidsarbetslösheten.
Det kan aldrig vara en socialdemokratisk lösning på långtidsarbetslösheten att människor ska leva på socialbidrag.
Den som inte har fått jobb när a-kassedagarna är slut måste istället erbjudas utbildning eller ett beredskapsarbete med avtalsenlig lön. Den som har svårt att få jobb på den ordinarie arbetsmarknaden måste erbjudas anpassade arbetsuppgifter via Samhall eller en lönebidragsanställning. Den som är på väg att bli utförsäkrad måste erbjudas gröna jobb i skogen, plusjobb i offentlig sektor eller andra meningsfulla uppgifter.

Enkelt uttryckt: Partiet måste alltid hävda arbetslinjen. Aktivitet är alltid bättre än passivitet. Det kan inte ligga i socialdemokratins intresse att skapa en armé av socialbidragstagare.

Efter valsegern 2006 började de borgerliga med att dra ned på arbetsmarknadsåtgärderna drastiskt. Det är en dålig politik om man vill att fler ska plats i arbetslivet.
Människor - som tidigare hade en arbetsmarknadsutbildning, ett plusjobb, en praktikplats, ett grönt jobb, ett friårsvikariat eller en plats på ett datortek - har blivit öppet arbetslösa i stället.

Det är inte politik som bryter utanförskapet och stärker delaktigheten på arbetsmarknaden. Tvärtom. De som har det tuffast på arbetsmarknaden har fått det ännu svårare. Nu ökar också socialbidragskostnaderna i många kommuner.
Socialdemokratin måste visa att den vill något annat än detta.