Allt för ofta hör jag vuxna prata om hur bristande engagemang det finns bland ungdomar och hur lite de bryr sig om det ena med det andra.
Och jag skulle vilja säga en sak, sluta gnäll på ungdomarna!
Det handlar om väldigt enkel psykologi, att säga att personer är oengagerade leder till slut till att de blir just det. Varför ska de visa hur bra de är när ingen från vuxenvärlden öppnar ögonen och ser det?
Och till alla er vuxna som inte bryr er, eller inte tycker er ha tid att engagera er i ungdomarna har jag bara en sak att säga, det är er förlust.
Jag jobbar mycket med unga tjejer och de förgyller mitt liv på så många sätt. Alla kloka diskussioner, all gemenskap, all värme och framförallt, allt engagemang de besitter.
Jag har själv valt att engagera mig politiskt. Men jag är otroligt mån om att hålla fast vid mina kontakter med unga tjejer, hur ska jag kunna arbeta för deras intressen och frågor om jag inte har närkontakt med dem? Det är ovärderligt och det är där så många vuxna brister.
Hur tror ni det känns när vuxna pratar om ungdomsfrågor utan att prata med ungdomarna själva? Vem vet mer om det än de som själva lever i den miljön? Personligen skulle jag känna det som ett slag i ansiktet om andra beskrev min vardag på ett sätt jag själv inte känner igen.
En annan sak vuxenvärlden förmedlar är hur svårt det är att vara ung idag. Vi har alla läst att ungdomar börjar dricka tidigt, många röker, många har provat narkotika och unga tjejer skär sig i armarna. Ja, det gör vissa av dem. Men ungdomarna är så mycket mer än så!
Enligt mig finns det en fara med att se ungdomar som problemfyllda.
Många ungdomar har problem, givetvis är det så. Men man behöver lyfta andra aspekter av dessa individer.
Alla erfarenheter och åsikter unga har skulle hjälpa så många andra om de bara fick utrymme. Om någon mötte upp dem med respekt och ärligt tog till sig av vad de sa. Det är lätt att prata om att man måste förändra för ungdomar men man kan inte prata över huvudet på dem.
Jag har kontakt med unga tjejer varje vecka och en av de största anledningarna till att de mår dåligt är att ingen lyssnar och finns där för dem. Är det inte ganska talande att många självdestruktiva tjejer är det just för att "ingen bryr sig ändå om mig"?
Nä vuxenvärlden, nu är det dags att vakna!
Ungdomars förtroende för vuxna brister på många håll, är det verkligen så ni vill ha det?