Så kom den upp igen då... den där diskussionen om att det är "orättvist" att det saknas resurser för att stödja våldsutsatta män. Nio av tio gånger kommer diskussionen upp när man pratar om kvinnor som utsätts våld i nära relation och det gör mig trött. Trött, less och förbannad för att vara ärlig.
Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes under förra året över 12 000 fall där kvinnor blivit misshandlade av någon de har eller har haft en relation med. För männen var siffran drygt 3000.
Jag har ägnat stor del av mitt vuxna liv åt att stödja våldsutsatta kvinnor och åt att stärka unga tjejer och få dem att tro på sig själva.
Jag har för länge sedan tappat räkning på hur många gånger jag fått frågor i stil med "men varför är det ingen som tänker på männen?", och "varför finns det ingen sådan verksamhet för unga killar?".
Svaret är och har alltid varit enkelt: för att det inte finns män som tar på sig att arbeta med frågan. Punkt.
Det är lätt att sitta och tycka till om hur samhället borde se ut. Det är desto svårare att aktivt agera för att uppnå förändring. Kvinnojoursrörelsen hade aldrig varit så stor som den är om det inte hade funnits eldsjälar som brunnit för att åstadkomma förändring.
Missförstå mig inte nu, jag tycker naturligtvis att alla våldsutsatta ska få hjälp, oavsett kön. Men diskussionen om våldsutsatta män hör inte hemma i diskussionen om kvinnor som utsätts för våld i nära relation.
Let’s face it: i de flesta fall där män utsätts för våld är förövaren en okänd person.
Det är en helt annan form av våld än den som kvinnor utsätts för i sina hem, på den plats som ska vara den tryggaste av alla platser. I de hem där alldeles för många barn får bevittna händelser som inget barn i hela världen ska behöva se.
Jag skulle önska att det fanns män som gjorde slag i saken och startade upp stödverksamhet för våldsutsatta män. Jag vet att det finns en massa driftiga män där ute, så kom igen nu! Sluta prata om vad som saknas och sluta prata om att det borde finnas verksamheter riktade mot män. Sluta prata och börja agera!
Avslutningsvis, blanda inte ihop våld och våld. Våldet på gatan och våldet i hemmet är två skilda världar.
Ingenting kan få mig att ändra åsikt på den punkten.