Det finnsmassor av fin statistik för alla som vill fördjupa sig i tillståndet i nationen.
Arbetsförmedlingen och SCB har god koll på arbetsmarknaden. Socialstyrelsen erbjuder ordentliga siffror om antalet socialbidragstagare i riket.
Det är bra och etablerad statistik som visar om det går åt rätt eller fel håll – samt är en god grund för att diskutera arbetslöshet, sociala problem och annat.
Fast tyvärr finns de som inte nöjer sig med siffrorna från Socialstyrelsen eller SCB:s arbetskraftsundersökning – utan börjar hitta på egna begrepp.
Ett sådant exempel är Anna Kinberg Batras och Moderaternas snack om ”utanförskapet”.
”Snart är en miljon människor i utanförskap”, dundrade hon i sitt sommartal 6 juni.
Det låter ju förfärligt – om det vore sant.
I tidningen Aktuellt i Politiken visar journalisten Jan Söderström dock att det handlar om ”ett statistiskt siffertrix”.
För att få fram att ”nästan en miljon” lever i utanförskap måste Anna Kinberg Batra räkna ihop alla helårsutbetalningar av sjukpenning, a-kassa, arbetsmarknadsstöd eller ekonomiskt bistånd.
Det finns en sådan tabell med så kallade ”helårsekvivalenter i vissa ersättningssystem” i regeringens vårbudget.
Fast en ”helårsekvivalent” är inte samma sak som en människa. Tolv personer som är arbetslösa en månad vardera motsvarar till exempel en ”helårsekvivalent”.
Så är det även för många på arbetsmarknaden. I april i år var 360 000 personer öppet arbetslösa, enligt Arbetsförmedlingen.
135 000 av dem hade bara varit arbetslösa kortare än sex månader. Alltså är de inga ”helårsekvivalenter”.
Många av dem är bara mitt emellan två jobb – och definitivt inget ”utanförskap”.
På samma sätt är det med sjukfrånvaron. Det finns långtidssjuka som lever på den ekonomiska marginalen, men den som är hemma från jobbet en kortare tid med förkylning eller magsjuka är ingen del av det omtalade ”utanförskapet”.
I Aktuellt i Politiken riktar även Riksrevisionsverket och professor Bertil Holmlund vid Uppsala universitet hård kritik mot utanförskapsmåttet.
”Att beskriva all frånvaro från arbete vilken kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemet som utanförskap gränsar till missbruk av modersmålet”, säger Holmlund.
I Aktuellt i Politiken 26 september år 2011 sågade dessutom dåvarande finansministern Anders Borg (M) sitt eget partis användande av begreppet ”utanförskap”.
”Jag har aldrig tyckt det är ett bra mått”, medgav Borg.
Nu – under en ny partiledning – har emellertid det statistiska dribblandet fått en pånyttfödelse.
Det betyder inte att Sverige saknar sociala klyftor eller arbetslöshet. Fast det finns ingen anledning att vare sig förminska eller överdriva problemet.
Det är illa nog att ungefär hälften av de arbetslösa är långtidsarbetslösa och att många har svårt att få jobb även när arbetsmarknaden växer kraftigt.
Det kräver extraordinära insatser för den gruppen.
Moderaternas tal om en miljon människor i utanförskap är däremot inget annat än partipolitiska överdrifter och ett manipulerande av statistik.
Låt oss diskutera människor i stället för ”helårsekvivalenter”!