LEDARE: Som en gammal gnetig kamrer

Bill Clinton och Tony Blair var i Stockholm i veckan. Sedan de lämnat den aktiva politiken ägnar de sig bland annat åt att jobba med klimatfrågan. Det är bra. En del ägnar sig åt att spela långgolf efter ämbetsperiodens tid, andra föredrar att göra insatser som gläder fler än greenägarna.
Jimmy Carter fick ju fredspriset för sina insatser att skapa fred och försoning. Om honom har man sagt att det var synd att han inte blev expresident direkt. Han var ingen stjärna i Vita huset men har uträttat mycket tiden därefter. Al Gore, som var vicepresident när Bill Clinton satt i Vita huset, är ju också mest känd för sina insatser efter ämbetsperioderna.
Det var för övrigt Postkodlotteriet som arrangerade träffen med statsmännen. Jag tycker att alla som har lotter ska bli inbjudna till arrangemang av den typen. Självfallet talar jag nu utifrån strikt egoistiska motiv.

Världens ledare har mötts i London, en av mina favoritstäder (även om det inte alls var avgörande för beslutet om värdstad för toppmötet).
Nu när demokraten Barack Obama leder USA finns allt större förhoppningar att det ska ske en positiv utveckling. Hans företrädare vakade ju mest över kapitalägarnas villkor och företagens väl och ve. Men kanske är förhoppningarna på den amerikanske presidenten alltför stora?

"April är den grymmaste månaden,
den driver syrener ur den döda marken,
blandar minne och åtrå,
kittlar stela rötter med vårregn."
Så skrev T S Eliot (översättning Jonas Ellerström) i Det öde landet.
Eliot var född i USA men bodde större delen av sitt liv i just London. Hans april är inte vår. Medeltemperaturen i London i april är elva grader. Man får gå till juni för att hitta en liknande medeltemperatur i Norrbotten.
De i polotröja och med svår blick som lider sig igenom den grymmaste av månader är alltså för tidigt ute. Ni kan spela brännboll istället.

Vid ett tillfälle när jag var i London sökte jag upp byggnaden där T S Eliot arbetade under en stor del av sitt liv. En vänlig kvinna öppnade den låsta dörren och visade var Eliot suttit.
Eliot skrev Old Possum’s Book of Practical Cats (De knepiga katternas bok). Den ligger till grund för den fantastiska musikalen Cats. De olika katterna representerar skilda karaktärer. Jag har sett musikalen och gillar den skarpt. Men om sanningen ska fram: jag gillar hundar bäst.
Vi får se om aprilmötet i London driver hopp ur den döda marken.

Uppdrag Granskning gjorde ett bra inslag om hundrasen kaukasisk ovtjarka. Den är framavlad särskilt för att skydda boskap mot varg och björn. Nu köper en del valpar för att dom är så himla gulliga. Men den lilla tussen blir snart jättestor och det krävs mycket stor vana och talang för att inte tappa greppet. En professionell uppfödare, med stor vana av stora hundar, varnade för rasen. En hundförare på ett vaktbolag kunde inte se varför privatpersoner ska skaffa sig rasen.
Kennelklubbens företrädare körde som vanligt på temat att det är ägarna det är fel på. Okej, det är fel på många ägare men är det hela sanningen? Kennelklubben är ju en intresseorganisation och man har godkänt kaukasisk ovtjarka.
Företrädaren kan givetvis inte dissa en hund vars ägare finns med i medlemsregistret. Det är ungefär som om Svenskt Näringsliv skulle gå emot alla plåtslagarmästare.
Jag kan inte fatta varför man skaffar en hund med de egenskaper som den kaukasiska hunden har.
Förbud eller inte förbud? Alltid svårt. Nu lär Norge ha infört förbud mot vissa raser och det kan vara värt att studera effekterna av det. Jordbruks- och hundminister Eskil Erlandsson (C) bör också göra det.

Regeringens prognos för ekonomin under de närmaste åren är mycket dyster. Nästan tolv procent beräknas vara arbetslösa 2011, skriver DN. Det är alltså inga röda agitatorer i slokhatt som åker runt och svartmålar läget, utan det är den borgerliga finansministern.
Anders Borg verkar närmast lamslagen. Fredrik Reinfeldt uppträder som en gammal gnetig kamrer som ser varje utgift som en förlust. Man kan inte lasta alliansregeringen för den globala finanskrisen men däremot för sättet att hantera krisen.
Ha en fin helg. Nästa vecka är det stilla veckan.

Ledare: Som en gammal gnetig kamrer