Sossefotboll i nigeriansk tappning

En gång i tiden drog Lars Lagerbäck i gång en SSU-klubb i Alby i västra Medelpad. Nu är han förbundskapten för Nigerias VM-lag i fotboll.

En gång i tiden drog Lars Lagerbäck i gång en SSU-klubb i Alby i västra Medelpad. Nu är han förbundskapten för Nigerias VM-lag i fotboll.

Foto: SEGUN OGUNFEYITIMI

Politik2010-05-29 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I kväll är det dags för final i Eurovision Song Contest 2010. Jag tycker det var roligare på den tiden man inte hade semifinaler utan lät alla tävla direkt i final. Men Europa har ju utvidgats med så många stater att alla kanske inte får plats samma kväll.
Grekland har gått till final, utan att fuska med siffrorna, och landet är väl unt en framgång. Islands Hera Björk (inte att förväxla med den stora Björk, som fick Polarpriset) sjunger på franska. Kanske en kompensation för att Charles de Gaulle-flygplatsen fick vara stängd efter Eyjafjallajökulls utbrott.

De gamla öststaterna stöder varandra. Av hävd finns det en tro på kamratligt stöd och en stor följsamhet. Det är ungefär som på Warszawapaktens tid. Jag ger mig den på att Azerbaijan kommer att få full pott från många huvudstäder i gamla Sovjetsfären.
Men stödröstningen är inte begränsad dit, nej då. Cypern brukar ge många poäng till Grekland, Portugal gillar låtarna från det andra stora landet på Iberiska halvön, irländarna stöder britterna - och så vidare. Det är en väl utvecklad svågerpolitik och mängder av oheliga allianser.
Att Sverige stöder Norge är en annan sak. Det är ju ofta fäbodstintor och lusekoftor i de norska inslagen och det är också en del av vårt kulturarv.
Och i Danmark har man ju samma Hollywoodstuk som här i Sverige. Så den nordliga gemenskapen har helt andra grunder än övriga länders fega ränksmiderier och strategiska röstande.

Min favoritlista (detta trots att en del slagits ut).
1. Sverige.
2. Norge.
3. Danmark.
4. Island.
5. Finland.

På tisdag är juni här, med drömmar och förhoppningar.
"Om tre veckor börjar det mörkna", brukade min pessimistiskt lagde morbror säga vid den här tiden på året.
Det största som händer under månaden är att fotbolls-VM inleds, med matchen Sydafrika-Mexiko. Hoppas att arrangemanget blir en fullträff, det är ju första gången VM avgörs i Afrika. Och två av de deltagande länderna (Elfenbenskusten och Nigeria) har svenska förbundskaptener. Det ska bli intressant att se sossefotboll i nigeriansk tappning.
På det personliga planet är flytten närmare barnbarnen och fjällen det största som händer. Jag undrar om hunden kommer att trivas?

Den 19 juni inträffar också något stort. Fredspristagaren Aung San Suu Kyi i Rangoon, Burma, fyller 65 år. Hon har i många år trakasserats av den styrande militärjuntan och dömts till husarrest. Juntan försöker förhindra att Aung San Suu Kyi ska få en chans att mobilisera de många miljoner som stöder hennes kamp för demokrati.
Hennes långa kamp är värd all beundran.

Köks-och restaurangbiträden inom privat sektor tjänar i genomsnitt 105,70 per timme och hamnar därmed i löneligans botten, visar siffror från Statistiska Centralbyrån. Det krävs nästan tvåhundra köksarbetare för att få ihop den summa som telecomjätten Ericssons vd drar in.
Ökad jämlikhet - så stod det på S-knapparna i valrörelsen 1970. Kravet är fortfarande aktuellt. Finns det några knappar kvar i källarförrådet på Sveavägen 68?

Inom Centerpartiet kan man notera en frustration över Miljöpartiets framgångar. MP är ju i en del mätningar dubbelt så stort som C. Riksdagsman J. Krökén i Kröken har i Grönköpings Veckoblad tagit upp problemet:
"En möjligt bekymmer å valhimlen kunna vi dessvärre också iakttaga, i det att unga fru Wetterstrand (MP) vid upprepade tillfällen förefallit mig vilja göra gällande, att hon själv jämte ett antal partivänner skulle vara ännu grönare än oss centerpartister. Det säger sig självt, att ett sådant påstående icke gärna kan stämma med verkligheten, då vi (C) bevisligen företett en betydande grönhet, långt innan Miljöpartiet ens var åhittat."
Samtidigt som de gröna ränderna blir allt svagare går ungdomsförbundet (CUF) ut i en vulgär kampanj mot facket. I det nyliberala drömsamhället ses väl fackföreningar bara som produktionshämmande faktorer.
För ett antal år sedan skröt Centern om att LO var ense med partiet på en rad punkter. I dag påminner budskapen från det nyliberala partiets ungdomsförbund om den hets mot fackföreningar som bedrivs av en del ytterkantspartier i Europa. Det är tragiskt.

Det är den sista majhelgen. Njut av fågelsången och vinden i den skira grönskan. Och hoppas nu att Katla håller sig lugn.