(S)plittring gynnar bara motståndarna
S-distriktskongressen i april har anledning att ta sig en ordentlig funderare på landstingspolitiken inför höstens val.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men 1994 skedde ett trendbrott. S backade kraftigt. Det nya Sjukvårdspartiet, som gick emot nedläggningen av centrallasarettet i Boden, etablerade sig som en ny kraft.
Även i landstingsvalen 1998 och 2002 fortsatte nedgången för S. En tilltufsad socialdemokrati kunde dock hålla sig kvar vid makten genom att samarbeta med MP och V.
Men 2006 kändes det som att botten äntligen var nådd. Socialdemokraterna fick 43 procent i landstingsvalet 2006, vilket var en klar uppryckning jämfört med valet 2002 och ett resultat som gick stick i stäv med en nedåtgående rikstrend.
Valframgången 2006 var frukten av att det socialdemokratiska partiet höll samman i sjukvårdspolitiken under hela mandatperioden 2002-2006.
Kommun- och landstingspolitiker drog åt samma håll. Det förekom inga infekterade bråk om nedläggningar av lokala obs-platser, tandvårdskliniker, distriktssköterskemottagningar eller vårdcentraler. Det skapade respekt i väljarkåren.
Men den här mandatperioden har situationen varit en annan. Det goda samarbetsklimatet mellan socialdemokratiska kommun- och landstingspolitiker, som fanns 2002-2006, existerar inte längre. Diskussionen om obs-platserna är det tydligaste exemplet.
Under perioden 2006-2010 har det varit öppen strid mellan S-tungviktare som Kenneth Stålnacke, Kiruna, Bengt Niska, Pajala, Sven-Erik Bucht, Haparanda, och landstingsrådet Kent Ögren.
Nu kastar (S)triden sin slagskugga även över nomineringarna inför valet 2010 och årets valrörelse. Folk petas, hoppar av eller byter parti.
Det är en situation som definitivt inte gynnar Socialdemokraterna.
Det är ett tecken i tiden när Centerpartiets Stefan Tornberg lämnar riksdagen för att satsa på landstingspolitiken. Han vädrar morgonluft.
Han inser att det kan bli tufft för centern att vinna ett riksdagsmandat i Norrbotten 2010, men att det finns vissa chanser att lyckas i landstingspolitiken.
I dag återstår 220 dagar till valet 19 september. Det känns som att S i Norrbotten har rejält med vind i seglen inför riksdagsvalet, liksom i nästan samtliga kommuner i länet.
Tyvärr går det inte att säga samma sak om landstingsvalet. Partiet har inte precis bäddat för en ny valframgång i landstinget.
10-11 april samlas länets socialdemokrater till distriktskongress i Piteå.
Distriktsstyrelsen och kongressombuden har all anledning att ta sig en ordentlig funderare på landstingspolitiken inför valet 2010.
Det är djupt allvarligt om de socialdemokratiska arbetarekommunerna i Tornedalen - ännu en gång - känner sig sidsteppade och förbigångna.
Övriga arbetarekommuner i Norrbotten kan givetvis köra över småkommuner som Haparanda, Övertorneå och Pajala med bulldozer. Men ingen ska tro att den sortens agerande kommer att gynna länets socialdemokrati vare sig i valet 2010 eller på längre sikt.
Väljarna kommer inte att rösta på ett parti som uppträder lika osmidigt som en betongsugga.
Nu är det i stället hög tid att odla egenskaper som ödmjukhet, lyhördhet och respekt även mot de små kommunerna i Norrbotten.