Sedan bidragsskandalen i SSU-distriktet i Norrbotten uppdagades under våren 2012 har jag skrivit sju ledare om ämnet. Det här blir den åttonde texten om händelserna.
Tyvärr är jag rädd för att det blir ytterligare några kapitel innan vi kan sätta punkt.
När SSU-distriktet gjorde sin polisanmälan i mitten av maj förra året trodde jag att det handlade om en mindre bidragshärva.
Det var fel. Landstingsrevisorernas rapporter och polisens förundersökning visar att det är mycket värre än så.
Det handlar om "systematiska felaktigheter" under perioden 2002-2010, som revisorerna uttrycker saken.
Det är inget mindre än en präktig skandal.
Vad som gått så fullkomligt fel under dessa år är jag inte man att avgöra. Men jag talade med en SSU-veteran som har en teori.
"I början av 2000-talet slutade en äldre rutinerad kontorist som hade järnkoll på alla papper och skötte allt administrativt åt ungdomarna. Det blev början till ett kaos på distriktsexpeditionen. SSU-distriktet tappade kontinuitet och stadga", säger hen.
Det kan förklara att det blev rörigt även i bidragsansökningarna till landstinget. Men det förklarar och försvarar inte "systematiska felaktigheter" under åtta år.
Jag kan inte heller låta bli att undra om landstingets roll i pjäsen. Landstingets tjänstemän kan självfallet inte sitta och nagelfara varenda bidragsansökan i detalj. Men det är häpnadsväckande att landstinget inte har gjort en enda stickprovskontroll under åtta år.
Det hade varit enkelt att vid något tillfälle varje år ringa till en berörd konferensanläggning och stämma av SSU:s uppgifter mot hur många som faktiskt varit på plats.
Det hade gjort att den här historien inte blivit den politiska skandal som den är nu - plus att det sparat en del slantar åt skattebetalarna.
Nu väntar en lång rättslig prövning av eländet.
Polis och åklagare har fått ett gediget underlag från revisorerna. Flera personer har redan delgivits misstanke om bedrägeri.
De ansvariga kommer att få stå till svars.
Men låt oss slippa det snaskiga "guilt-by-association"- snacket om att fler borde ha förstått vad som pågick på SSU-distriktets expedition.
Det går inte att döma eller anklaga alla SSU:are för vad som gjorts av ett antal distriktsombudsmän under de här åren.
Om en av tryckarna i Mediehuset i Luleå kastar in en skiftnyckel i tryckpressen går det inte att skylla på vd:n eller styrelseordföranden för att tidningsproduktionen havererar.
Den som gör fel ansvarar för sina egna handlingar.
Ingen skugga ska heller falla över dagens unga distriktsledning i Norrbotten. Minns att det var den nya distriktsstyrelsen som såg till att historien kom till allmänhetens kännedom.
Piteå-Tidningens journalist Urban Edin har fått välförtjänt cred för sina artiklar i ämnet.
Men allting började med att SSU kallade till en presskonferens en lördag i maj förra året och berättade att man gjort en polisanmälan om misstänkt bidragsfusk.
Under det senaste året har de nya SSU:arna tvingats ägna en massa tid och energi åt att svara på journalisternas frågor om vad som hände 2002-2010.
Nu hoppas jag att Alexander Nilsson, Andreas Pettersson och alla andra nya SSU-aktivister får chansen att prata åtminstone en stund om jobb, miljö, skolpolitik och andra framtidsfrågor.
S-kongressen i Göteborg var en stor framgång för SSU. SSU-förbundets ordförande Gabriel Wikström fick massmedialt genomslag och satte avtryck i kongressbesluten.
Ett exempel är Stefan Löfvens och kongressens starka stöd för 90-dagarsgarantin för arbetslösa ungdomar.
Förhoppningsvis blir det en inspirationskälla även för SSU:arna i Norrbotten.
De ska inte behöva bära hundhuvudet för vad som gjorts av några av deras företrädare.