Ställ upp för Pajala!

UTSATT KOMMUN. Läget för Pajala har inte ljusnat sedan ministerbesöket i november 2014. Nu är det hög tid att regeringen medverkar till att skapa alternativ för den hårt drabbade kommunen. På bilden syns Mikael Damberg och Sven-Erik Bucht under besöket 2014.?

UTSATT KOMMUN. Läget för Pajala har inte ljusnat sedan ministerbesöket i november 2014. Nu är det hög tid att regeringen medverkar till att skapa alternativ för den hårt drabbade kommunen. På bilden syns Mikael Damberg och Sven-Erik Bucht under besöket 2014.?

Foto: Göran Ström

Politik2016-01-15 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

I slutet av augusti tog regeringen beslutet att göra Ojnareskogen på norra Gotland till Natura 2000-område – ett beslut som riskerar att slå hårt mot kalkindustrin på ön.

Samtidigt beslutade emellertid regeringen att tillskjuta 100 miljoner kronor för att skapa andra jobb och utveckla nya verksamheter.

Ett liknande paket skulle behövas i Pajala nu. Kommunalrådet Harry Rantakyrö är av begripliga skäl både oroad och frustrerad.

Bolaget som äger anrikningsverket i Kaunisvaara kan vara på väg att sälja anläggningen, vilket vore ett dråpslag för kommunen.

Om anrikningsverket försvinner blir det i princip omöjligt att dra igång gruvan på nytt. Det får i sin tur allvarliga konsekvenser för allt lokalt samhällsliv.

500 förlorade jobb i lilla Pajala är som om det skulle försvinna 5 700 arbetstillfällen i residensstaden Luleå.

För Pajala är det lika allvarligt som om Luleå skulle tappa universitetet och SSAB – samtidigt.

Det är en smäll som ingen kommun klarar ensam. Regeringen och statliga myndigheter måste ställa upp för att lösa de akuta problemen.

När näringsminister Mikael Damberg (S) intervjuades i NSD 1 juli 2015 pekade han på att regeringen tillsatt en statssekreterargrupp som tittar på möjligheterna till ett krispaket.

Nu är det hög tid att både statsråd och statssekreterare skrider till verket.

På samma sätt som norra Gotland behöver Pajala och Tornedalen uppställning och solidaritet.

Damberg kan lära av hur företrädaren Rune Molin (industriminister i S-regeringen 1990-1991) hanterade krisen i Arjeplog.

I början av 1990-talet ansökte gruvbolaget Boliden om att få torrlägga delar av sjön Laisan i Arjeplog för att möjliggöra fortsatt gruvdrift i Laisvall.

Men dåvarande miljöministern Birgitta Dahl gjorde tummen ned, vilket i praktiken var dödsstöten för gruvan i Laisvall.

Den dåvarande S-regeringen tog dock ansvar för att skapa alternativ. 13 april 1991 besökte dåvarande industriministern Rune Molin S-distriktskongressen som hölls i sporthallen i Arjeplog.

Inför 250 ombud meddelade Molin att regeringen beslutat att tillsätta en särskild Arjeplogsdelegation och samtidigt avsatt 100 miljoner kronor för insatser i kommunen.

Förra länsrådet Stig Modig, Luleå, gavs det operativa ledarskapet i delegationen. Som en direkt följd av hans och delegationens arbete tillkom ungefär 125-130 nya arbetstillfällen inom tjänstesektorn.

”Tala om strukturomvandling. Dessa lokaliseringar motsvarar en halv Laisvallgruva i nytillkomna jobb av en typ som inte fanns tidigare. Detta bara på gångvägs avstånd från centralorten Arjeplog”, sa Stig Modig när han summerade arbetet i NSD 26 oktober 2005.

Det innebär inte att tillvaron i dagens Arjeplog är bekymmersfri. Men insatsen hade enorm betydelse för att bredda och stärka den lokala arbetsmarknaden.

Utan Arjeplogspaketet skulle kommunen ha befunnit sig i ett betydligt sämre läge.

I dag behövs en liknande kraftsamling för att möta gruvkrisen i Pajala.