Den 13april slog en grupp kommunalråd larm i Dagens Nyheter.
”De statliga verken och myndigheterna bidrar till att skapa sämre förutsättningar på landsbygden”, konstaterade de.
Tyvärr har de rätt. Staten har närmast abdikerat från sitt ansvar för den regionala utvecklingen.
Sedan 2006 har sammanlagt 14 000 statliga jobb försvunnit från det Sverige som finns utanför storstäderna, enligt siffror från riksdagens utredningstjänst.
Arbetsförmedling, försäkringskassa, skattekontor och annan statlig service har dragit åt svångremmen i landets gles- och landsbygdskommuner.
Samtidigt har antalet statliga jobb ökat kraftigt i storstäderna. Enbart i Stockholms län har det tillkommit drygt 4 000 nya jobb sedan 2004, enligt SCB.
Med andra ord: De statliga myndigheterna medverkar till att förstärka de regionala klyftorna och koncentrationen till storstäderna.
Nyligen kom dessutom besked om att både Skatteverket och Arbetsförmedlingen planerar nya neddragningar i ett antal mindre kommuner.
Men nu verkar nya civilministern Ardalan Shekarabi vara beredd att sätta ned foten.
Han gillar inte att staten överger stora delar av landet.
”Vi ska ta fram en princip om att staten ska vara närvarande i hela landet. Det är en fråga som aldrig hanterades av den förra regeringen”, sa Shekarabi när han talade vid helgens S-distriktskongress i Kiruna.
Statskontoret ska få regeringens uppdrag att se över den statliga närvaron runtom i landet.
Det är ett välkommet besked. En annan politik kan dessutom spara pengar åt skattebetalarna.
De flesta statliga verk, myndigheter och bolag har parkerat sina centrala kontor på fina adresser i Stockholms innerstad, vilket fått till följd att lokalhyrorna skjutit i höjden.
År 2011 låg lokalkostnaden för de statliga myndigheterna på hela 22 miljarder kronor.
Enligt en rapport från statliga Ekonomistyrningsverket kan lokalkostnaderna sänkas med mellan 200 och 400 miljoner per år enbart genom att flytta centralt belägna myndigheter flyttar från Stockholms innerstad..
Erfarenheterna av tidigare omlokaliseringar är dessutom goda. Under 1970-talet utlokaliserades ett 30-tal myndigheter med ungefär 10 000 anställda.
Verksamhet flyttades till Borlänge, Norrköping, Sundsvall och andra landskortskommuner.
I en utredning, som Statskontoret gjorde i slutet av 1980-talet, pekades på en rad fördelar med omlokaliseringarna.
Hyreskostnaderna blev lägre. Personalomsättningen minskade. Ofta blev flytten även en nystart för myndigheternas arbete.
Därför borde Ardalan Shekarabi inte ha några svårigheter att övertyga finansminister Magdalena Andersson.
En ny inriktning kan bidra till både lägre kostnader, bättre regional balans och ökad effektivitet i den statliga förvaltningen.
Det talas ofta om regionernas ansvar för utvecklingen. Men det går inte att tänka bort statens roll.
Statliga beslut om infrastruktur, högre utbildning och myndigheters lokalisering påverkar den regionala utvecklingen.