"Sverige står på fast mark", sa statsminister Fredrik Reinfeldts i tisdagens regeringsförklaring.
Men Fredrik Reinfeldts snack om en lyckad arbetslinje och framgångsrik politik klingar ihåligt.
Han kom till makten 2006 med löften om att minska utanförskapet och sätta folk i arbete. I dag vet vi att det gick lite si och så med den saken.
Fler har tvingats till socialen under Reinfeldts regim.
2011 fanns det cirka 234000 hushåll som fick försörjningsstöd, enligt Socialstyrelsens senaste årsstatistik.
Det är en uppgång med ungefär 23 000 hushåll sedan 2007.
I augusti 2012 gick 366 000 svenskar (7,2 procent av arbetskraften) utan jobb, enligt SCB. Det är högre än i augusti 2006 när Göran Persson höll i styrspaken.
Sex år med Reinfeldt och fyra jobbskatteavdrag gav inte en bättre arbetsmarknad.
Visst, de flesta har det bra i Sverige 2012. Många vanliga löntagare kan säga att de fått mer pengar i plånboken. Men samtidigt har stora grupper fått det sämre.
Man kan inte säga att Sverige investerat i social sammanhållning, som Reinfeldt talade om under tisdagen.
I spåren efter den höga arbetslösheten och utförsäkringarna upplever vi tvärtom större sociala spänningar och ökad otrygghet.
Det påverkar oss alla. Vi får betala ett högt socialt och ekonomiskt pris när barn och ungdomar får en dålig start i livet.
Enbart socialbidragskostnaderna uppgick till 10,3 miljarder kronor 2011.
Därför räcker det inte med självskryt och självgoda uttalanden.
Statsministern lever uppe i det blå. Dagens arbetslöshet är inget litet minoritetsproblem.
Den berör alla och hela samhällsekonomin.