Det blev en bred uppgörelse om den svenska Libyen-insatsen. I en intervju i Dagens Nyheter öppnar dessutom S-ledaren Håkan Juholt för att skicka militära förband även till Syrien och södra Sudan.
Men nu är det dags att hejda sig, ta ett djupt andetag och sätta sig ned för en stunds eftertanke i det egna partiet.
Många socialdemokrater har ett hjärta som brinner för internationell solidaritet, fredsarbete, biståndspolitik och humanitära insatser.
Men i S-leden, liksom hos en stor del av svenska folket, finns en stor tveksamhet mot att Sverige ska vara en stridande part i världens konflikthärdar.
Därför finns anledning för Juholt och partiet att ta sig en allvarlig funderare på vad man vill med utrikes- och säkerhetspolitiken.
Vill man att Sverige ska förknippas med nya Nato-operationer och militärt våld i främmande länder?
Eller ska Sverige ska vara en röst för fred, diplomati, mänskliga rättigheter, aktiv biståndspolitik och andra mjuka värden?