Det var många borgerliga förståsigpåare som dömde ut Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd.
I en debattartikel i Aftonbladet 12 mars 2015 tyckte Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) att det var lika bra att lägga ned kampanjen.
”Regeringen har gjort en svag insats”, ansåg Sofia Damm, utrikespolitisk talesperson hos Kristdemokraterna, i Svenska Dagbladet 6 april 2015.
Men i verkligheten bedrev utrikesminister Margot Wallström (S) och den rödgröna regeringen en mycket framgångsrik kampanj.
Det räcker med att peka på siffrorna när FN:s medlemsländer röstade om kandidatländerna.
Redan i första röstningsomgången 28 juni 2016 fick Sverige stöd från hela 134 länder, vilket innebar en plats i säkerhetsrådet under 2017-2018.
Det säger mycket om hur världen ser på Sverige. De flesta uppfattar Sverige som en schysst spelare som står upp för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.
Resultatet borde emellertid inte ha förvånat någon – inte ens borgerliga partiaktivister. Sverige är ett land med högt internationellt anseende.
Under en följd av år har Sverige, Schweiz och Kanada parkerat högt i Reputation Institutets undersökningar av vilka länder som har högst förtroende i världen.
Till detta ska läggas att personen Margot Wallström är en stark och respekterad röst på den internationella arenan.
FN-organet UN Women, det globala nätverket Apoliticals och den amerikanska tidskriften Foreign Policy hör till dem prisat hennes feministiska utrikespolitik och arbete för jämställdheten.
Utan tvekan har Sverige också gjort avtryck under sina två år i säkerhetsrådet.
”Som aldrig förr har vi fört in kvinnor, fred och säkerhet på agendan. Som aldrig förr har vi fört upp länken mellan klimatfrågan och säkerhet. Och jag vill påstå att vi har gjort skillnad i några av de värsta kriserna i såväl Jemen som Nordkorea och Myanmar”, säger Wallström i en TT-intervju när hon summerar Sveriges insatser.
FN-ambassadören Olof Skoog pekar särskilt på fredssamtalen om Jemen, som hölls på Johannesbergs slott i Rimbo, en bit norr om Stockholm.
Med i samtalen var företrädare för huthirebellerna och den jeminitiska regeringen, liksom FN:s särskilda sändebud Martin Griffiths.
”Jag är väldigt nöjd med det som precis har hänt vad gäller Jemen, att vi lämnar rådet med ett litet hopp när det gäller Jemenkonflikten och att det finns en så stark svensk stämpel på det”, säger Skoog till TT.
Handslaget i Rimbo var ett litet men viktigt steg i rätt riktning – och visar att litet land som Sverige kan göra skillnad, vilket inger hopp inför framtiden.
FN-systemet har sina fel och brister. Men genom aktiv och skicklig dipomati går det att påverka världen i en bättre riktning.
Även ett militärt alliansfritt land i norra Europa kan spela en roll i stora världen.
Ingen kan lösa världsproblemen på egen hand. Men alla kan göra något.