För två år sedan inledde arbetarrörelsen i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island ett gemensamt forskningsprojekt om den nordiska modellen.
Nu börjar det komma en del resultat från forskarnas arbete.
I mitten av mars släpptes en landrapport om Sverige med rubriken ”Modell i förändring”, som tagits fram av Ingrid Essner, Stockholms universitet, och Tomas Berglund, Göteborgs universitet.
Forskarnas rapport innehåller en rad illavarslande resultat. De pekar särskilt på tre områden där Sverige position har försämrats jämfört med övriga nordiska länder.
1. Sverige har högst ungdomsarbetslöshet i Norden. Men landet minskar ändå sina investeringar i utbildning och forskning.
2. Sverige har ökat privatiseringarna kraftigt. Samtidigt faller människors förtroende för välfärdsinstitutionerna.
3. Sverige slår Nordenrekord i fattigdom. Andelen fattiga, enligt EU:s fattigdomsdefinition, är den högsta på 20 år.
Essner och Berglund drar inga politiska slutsatser av sina resultat. Men S-ledaren Stefan Löfven är desto tydligare.
”Den borgerliga regeringens 130 miljarder i skattesänkningar har inte lett till minskad ungdomsarbetslöshet – tvärtom har den ökat. De omfattande och ideologiskt drivna privatiseringarna har inte ökat folkets förtroende för välfärden – tvärtom har det sjunkit. Privatiseringar och skattesänkningar har heller inte lett till minskad fattigdom som utlovades 2006 – även där har utvecklingen gått i motsatt riktning”, säger Löfven.
Regeringspartierna själva vill gärna framställa sig som varma anhängare till den nordiska välfärdsmodellen.
Men rapporten visar – svart på vitt, med siffror, statistik och iskalla fakta – att denna samhällsmodell fått ta stryk under de senaste åren.
Den nordiska modellen kännetecknas av hög sysselsättning, social utjämning, starka fack och en välutbyggd gemensam sektor. Men på alla dessa områden har det skett en tillbakagång i Sverige.
Det är ett kraftigt underbetyg åt åtta år med borgerligt styre i Sverige. Borgarnas privatiserings- och skattesänkningspolitik har urholkat den generella välfärden.
I spåren av en försvagad välfärdspolitik följer också växande otrygghet. Arbetslösa, långtidssjuka, låginkomstpensionärer och andra utsatta grupper känner oro inför framtiden.
De sociala och politiska motsättningarna växer. En del av de missnöjda vänder sig till ytterlighetspartier.
”Fattigdom, arbetslöshet och vanmakt driver människor i armarna på extremister”, som LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson sa i ett stort tal på LO-kongressen 2012.
Det är i det perspektivet S-beskeden om a-kassan, sjukförsäkringen, skolan och äldreomsorgen ska ses.
Det är steg på vägen för att reparera skadorna i den svenska modellen och bryta en utveckling som förgiftar samhällsatmosfären och ställer folk mot folk. Vi behöver mer solidaritet och sammanhållning, inte mindre.