Sveriges sista demokratiska bastion?

Madelene Hansson är rektor för Sunderby folkhögskola.

Madelene Hansson är rektor för Sunderby folkhögskola.

Foto: Anders Alm

Politik2018-06-15 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Vi lever i en värld som förändras allt snabbare och med teknik som gör att informationsflödet är obegränsat. Vi gallrar i fejkade nyheter och hämmas av algoritmer som skapar verklighetsbubblor vilka begränsar vår verklighet.

Vi skapar snäva kommunikationsytor där vi rör oss bland likasinnade och i våra flöden är det information från människor som tycker och tänker i samma banor som oss själva. I en tid där vi har förutsättningar för att vidga våra vyer, är vi mer inskränkta än någonsin.

Runt om i Europa kan vi se hur politiska partier med inhumana åsikter intar länders beslutande organ, på Sveriges gator demonstrera rasister och högerpopulismen får fäste i länder runt omkring oss.

I den här världen blir folkhögskolans uppdrag att bidra till att stärka och utveckla demokratin viktigare. Att skapa förutsättningar till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen är folkhögskolans uppdrag. Att sprida kunskap om rättigheter och skyldigheter, verka för att så många som möjligt ska engagera sig i ett livslångt lärande och individuell utveckling, är samhällsnytta.

Det är det här som gör att jag funderar på om folkhögskolan och folkbildning är Sveriges sista demokratiska bastion?

För 150 år sedan startades de första folkhögskolorna i en tid som är lik den vi lever i idag och samtidigt så olik. Folkhögskolan fanns till för att skapa förutsättningar för människor att påverka sina liv.

Det skiljer inte mycket från dagens uppdrag att bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället.

På folkhögskolan synliggörs och bekräftas deltagarna. Relationerna mellan människor befästs och byggs upp. Förbindelserna mellan deltagarna gör att folkhögskolans sociala kapital som demokratibyggare är svår att slå!

Folkbildningssverige är starkt och finns från landsbygd till stad, den politiska bredden är stor och samlar allt från unga till gamla.

Med 150 år i bagaget och fokus på demokratibyggande, bildning och utbildning, som har varit folkhögskolans bärande tanke, är jag övertygad om att resan bara har börjat och att uppdraget idag är viktigare än någonsin!