Sydsudan är rikt men ändå fattigt

Torsten Nilsson, Malmö, är frilansjournalist.

Politik2011-07-21 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Det är inte varje dag det föds nya nationer i världen, men den 9 juli hände det igen. Då avskiljdes södra delen av jättelandet Sudan och bildade FN:s 193:e medlemsstat, Sydsudan. Ett land med ungefär lika många invånare som Sverige, på något större yta.

Miljoner människor har - direkt eller indirekt - dött för rätten att få bilda denna stat, så man får verkligen hoppas att den blir något att leva för också.

Det ser inte lovande ut.

Sydsudan uppvisar alla problem som ett nyblivet afrikanskt land med ett långvarigt inbördeskrig bakom sig kan uppvisa: Överflöd av vapen, krigsherrar som ännu inte helt gjort upp om makten, förstörda byar, försummad utbildning och nästan ingen administration utanför den huvudstad (Juba) som stampats ur marken på några år. Frivilliga hemvändare från norr, där de ofta arbetat under slavliknande förhållanden, och flyktingar från gränsområdena späder på problemen.

De olösta gränskonflikterna med den norra arabiska delen av Sudan handlar till stor del om det nya landets på kort sikt viktigaste tillgång, oljan.

Den mesta oljan finns i söder, men det är norra Sudan som kontrollerar handeln och utskeppningen. Det tvingar fram ett samarbete om någon ska tjäna på oljan, men är också en källa till konflikter. I princip ska oljeinkomsterna delas lika, men hur det blir i framtiden är oklart.

Ledarna i södra Sudan använder en stor del av oljeinkomsterna till att köpa vapen och underhålla sina väpnade styrkor och låter det internationella samfundet stå för till exempel skolor och sjukvård. Det är naturligtvis ohållbart i längden.

Oljetillgångarna kan visa sig vara kortlivade, och vad som behövs för att södra Sudan ska blomstra på längre sikt är utveckling av jordbruket.

Landet har förutsättningar att bli en av Afrikas största livsmedelsproducenter, men det kräver investeringar och framför allt utbildning.

Mycket litet odlas i dag, och den boskap som betar på de bördiga markerna fungerar till stor del som statussymboler och betalningsmedel.

Av invånarna i södra Sudan röstade 98 procent ja till självständigheten. De får inte svikas av makthungriga och korrupta ledare, giriga oljebolag och andra hänsynslösa exploatörer. Inte heller av det internationella samfund som under ovanligt stor enighet har varit med om att föda fram den nya staten.

Men för stunden glömmer vi tvivlen och de jättelika utmaningar som väntar landet, och hurrar för vårt nya FN-syskon, Republiken Sydsudan!

BLDBYLINE: Torsten Nilsson