Socialstyrelsens nya rapport om det ekonomiska biståndet ("socialbidragen") under 2010 förstärker den bild som redan syns i Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens siffror.
"Jobbpolitikens" idé att försämra a-kassa och sjukförsäkring för att den vägen få fler i arbete är feltänkt och får helt andra, och definitivt inte positiva, följder.
Tidigare uppföljningar från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen visar att:
Bara 10-12 procent av de utförsäkrade får arbete, cirka 60 procent återvänder till sjukförsäkringen. Resten blir kvar hos arbetsförmedlingen - den först utförsäkrade gruppen är redan på väg in i jobb- och utvecklingsgarantin
Jobb- och utvecklingsgarantin har inte brutit trenden mot ökande långtidsarbetslöshet, och en inte obetydligt andel av dem som får arbete under garantins två första faser bara går till tillfälliga anställningar och sedan kommer tillbaka till arbetsförmedlingen igen. Fas 3 är en direkt återvändsgränd; bara några få procent kan fortsätta till vanlig anställning.
Nu visar Socialstyrelsens rapport "Statistik över försörjningshinder och ändamål med ekonomiskt bistånd 2010" att den enskilt största anledningen till att folk behöver ekonomiskt bistånd från kommunens socialtjänst är arbetslöshet.
Socialstyrelsens statistik bekräftar det som redan kommit fram i SKL:s enkätstudie där 2/3 av kommunerna uppgett att kostnaderna för ekonomiskt bistånd ökat som följd av de försämrade villkoren för a-kassa och sjukförsäkring.
Enligt Socialstyrelsens statistik fick 277 465 personer ekonomiskt bistånd under 2010.
Av dem var det 106 568 personer, eller 38,4 procent av samtliga, som fick stödet som följd av arbetslöshet.
19 315 personer, 7 procent av samtliga, var sjukskrivna med läkarintyg, men saknade sjukpenning eller hade för låg ersättning för att kunna leva på den
3 218 personer, 4,8 procent av samtliga, hade sjuk- eller aktivitetsersättning ("förtidspension") som bedömdes som otillräcklig att leva på.
Med andra ord - mer än hälften av dem som måste vända sig till kommunen för att få ekonomiskt bistånd gör det därför att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna helt enkelt är otillräckliga.
141 998 personer måste be om ekonomiskt bistånd, därför att de trygghetsförsäkringar som ska hjälpa människor över olyckor som sjukdom och arbetslöshet inte längre ger ens ett grundläggande skydd för försörjningen.
I några fall handlar det dessutom om administrativa brister i försäkringssystemen, som sätter människor i kläm.
8 769 personer (6,2 procent av samtliga arbetslösa/sjukskrivna biståndsmottagare) som var berättigade till antingen arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller sjuk/aktivitetsersättning behövde ändå stöd, därför att utbetalningen av deras ersättningar var försenad!
Så här ser siffrorna ut inom gruppen arbetslösa som fått ekonomiskt bistånd:
33 719 personer, (31 procent av de arbetslösa) fick stöd därför att deras a-kasseersättning var otillräcklig; av dem hade en tredjedel också barn att försörja.
68 543 personer (64,3 procent av gruppen) fick bistånd därför att de saknade a-kassa; nära två tredjedelar av dem hade barn.
4 306 personer väntade på ersättning från a-kassa, som blivit försenad.
I nära 2/3 av fallen handlar det alltså om personer som saknar a-kassa. Man kan se det som den kombinerade effekten av höjda avgifter, som gör att många inte anser sig ha råd med försäkringen, och de höga kvalifikationskraven för inträde i a-kassan.
Det senare innebär att ungdomar, som i hög grad rör sig på arbetsmarknaden för tillfälliga jobb, inte ens har rätt att bli med.
Så här ser siffrorna ut inom gruppen sjukskrivna och gruppen med sjuk/aktivitetsersättning:
2 690 personer, eller 13,9 procent av de sjukskrivna, fick ekonomiskt bistånd beroende på otillräcklig sjukpenning. Hälften av dem hade barn.
15 060 personer, 78 procent av samtliga, saknade ersättning från sjukförsäkringen. En tredjedel av dem hade barn.
1 565 personer väntade på ännu inte utbetald ersättning från sjukförsäkringen
Inom gruppen med sjuk/aktivitetsersättning var det 82 procent som fick stöd därför att ersättningen var otillräcklig.
I övriga fall var skälet försenad utbetalning av ersättningen från Försäkringskassan.
Vi har alltså, utan egentlig debatt, lämnat tanken om att socialförsäkringarna ska skydda mot inkomstbortfall och i stället fått ett system som enbart ger ett grundskydd - och även detta grundskydd är mycket begränsat och, som framgår av Socialstyrelsens siffror, många gånger otillräckligt.