18 dagar i rad. Det har "bara" handlat om politik. Och så blir det två dagars ledigt. Plötsligt finner jag mig fundera: Varför gör jag det här? Är det värt tiden från familj och vänner?
Hård kritik, ja ibland till och med hån. Trött och hudlös försöker jag få ordning på vardagen som släpat efter. Det är helt plötsligt vår, och jag har inte ens hunnit tänka på att barnen ska ha vårkläder.
Känner mig misslyckad, trött och tom. Tänker nästan ställa in mina planer, men åker ändå. Får en underbar fredagskväll med fantastiska kvinnor, som påminner mig om hur mycket som återstår innan vi som kvinnor har samma rättigheter till allt från lön till vårt kön. Gemensamma skratt, och den delade ilskan ger mig kraft.
Lördagsmorgon. Frukost med döttrarna. "Mamma, varför strejkar man?"
Kommunals strejk påverkar vår vardag. Ingen mat på skolan påminner oss om vad vi slipper lösa för att vi tar ett gemensamt ansvar, för att alla ungar ska få en bra måltid.
Söndag. Deklarationsdags. Det ska ska löna sig att arbeta. För vem? För kommunalarna? För arbetslösa som hindras av 75-dagarsregeln?
I veckan har vi fått höra att allt fler, främst kvinnor hamnar i försörjningsstöd. Debatterade om detta för två veckor sedan med Anders Borg som ryckte på axlarna.
I veckan har vi också fått höra om hur rut och rot missbrukas så att schyssta företag tvingas lägga ner, om företagsledare som undviker att bidra till samhället genom att skatteplanera.
"Skatt är civilisationens pris", sa den norske hotellmagnaten Petter Stordalen i Skavlan.
Och jag tänker att jo, jag vet varför jag gör det här. Jag är del av en rörelse som har en annan idé om hur skatten ska fördelas. Som bryr sig om att skillnader mellan kvinnor och män åter ökar, som tycker att det måste finnas gemensamma resurser så att det blir vettiga löner till dem som tar hand om våra ungar.
Det finns ingen lagstiftning i världen som kommer att kunna täppa till alla möjligheter till skattefusk. Det måste bygga på att vi vill betala in skatt. För att vi tror på att det leder till ett samhälle som gör det bättre, för alla. Någon har sagt att det är sexigt att betala skatt, och jag instämmer. För finns det något mer avtändande än ytliga, självupptagna egoister som bara tänker på sig själva?
Tack vardag, för att du påminner mig om varför jag ibland jobbar så hårt att jag för stunden tappar kontakten med den inre kompassen. Tror det blir två dagar nästa helg också.