Den 17 april är det riksdagsval i vårt mesta grannland Finland. Sannolikt går det inte så bra för något av de traditionellt tre stora riksdagspartierna - Samlingspartiet, Centern och Socialdemokraterna, SDP.
Trots växande arbetslöshet, nya varsel som duggar tätt - pappersindustrin, viktiga mobiljätten Nokia etc - och fler fattiga så förmår inte de tongivande politiska partierna få någon riktig fart på valrörelsen.
Ute på arbetsplatserna pratas det knappast någon politik alls.
"Det är märkligt hur kamplusten helt har runnit av Socialdemokraterna", som en av personerna runt ett lunchbord sa till mig.
"Om det gick dåligt för de svenska socialdemokraterna i senaste valet, så är läget ännu lite sämre för det finska s-partiet SDP inför stundande riksdagsval", säger mångåriga f d statsrådet och en av de tunga SDP-riksdagsledamöterna Erkki Tuomioja när vi träffas i finska riksdagshusets granitborg.
Statskassan har tömts med nuvarande centerledda borgerliga koalitionsregerings politik. Underskottet i statsbudgeten är nu uppe 8 miljarder euro (70 miljarder kr), arbetslösheten är rekordhög, de sociala orättvisorna ökar och hälsoläget försämras.
700 000 finländare lever i fattigdom. Men ändå förmår inte Socialdemokraterna i opposition - och heller inte det svaga Vänsterförbundet - “göra politik" av det här som man borde, anser Erkki Tuomioja.
Men även Centern går mot ett svagt val (kanske 17-18 procent i väljarstöd) och även Samlingspartiet under finansminister Jyrki Katainen gör ett sämre val än tidigare förväntat, kanske 20-21 procent.
SDP:s väljarandel ser ut att hamna på ungefär samma nivå eller någon halvprocent bättre än Centern. Möjligen, inte mer.
Samtal med fackligt aktiva, valombudsmän, riksdagskandidater, journalister och andra bekräftar bilden. Valtemperaturen är låg. Valdeltagandet blir kanske 62-63 procent och proteststämningar mot de etablerade partierna gynnar det framväxande, allt starkare populistpartiet Sannfinländarna med röstmagneten Timo Soini.
Många arbetslösa är besvikna på SDP och även sina fackförbund, och går över direkt till Soini och hans protestparti.
"Också fackligt förtroendevalda inom Pappers och andra förbund har gjort så i en del fall", konstaterar Erkki Tuomioja.
Låg trovärdighet för SDP-ledningen med dess partiordförande Jytta Urpilainen pekas också ut som en negativ faktor för SDP nu i valet - en parallell finns här till misstron mot Mona Sahlin i svenska riksdagsvalet. Ledningen anses uppträda för ängsligt, kortsiktigt medieanpassat och föra för mycket av en de korta, tvära kastens valrörelse.
Att sedan fackföreningsrörelsen - ännu med en hög organisationsgrad - inte heller den förmår mobilisera och skapa tryck i valrörelsen gynnar inte heller SDP.
SDP blev bara tredje största i förra riksdagsvalet och opinionssiffrorna nu talar för att det kan bli så igen den 17 april.
Sedan följer ett nytt presidentval om ytterligare ett år. Det valet lär riksdagens talman, Samlingspartiets Sauli Niinistö ta hem, bara han ställer upp i valet.