I tidningen Utsikt (som ges ut av Norrbottens län landsting) läser jag att Folktandvården i Norrbotten firar 75 år.
1940 kallade sexårige Mårten Johansson till den nyöppnade tandvårdskliniken i Korpilombolo. Han blev den allra första patienten hos Folktandvården i länet.
Utan tvekan har utbyggnaden av folktandvården haft stora effekter på tandhälsan. I dag är över 90 procent av fyraåringarna i Norrbotten och nästan var tredje 19-åring helt kariesfria.
Men det finns även siffror som oroar. I en rapport, som presenterades i somras, pekar LO på att de socioekonomiska skillnaderna i tandhälsa ökar. Många låginkomsttagare drar sig för att gå till tandläkare. Tandstatusen är på nytt på väg att bli en klassmarkör.
I statsbudgeten för 2016 är S, V och MP överens att göra en satsning på ungas tandhälsa. Åldersgränsen för fri tandvård ska höjas från 19 till 23 år i hela Sverige. Reformen ska genomföras i två steg.
Till år 2017 ska alla upp till 21 år inbegripas i förändringen. Från och med 2018 ska den innefatta alla upp till 23 år.
Förändringen är ett steg åt rätt håll. Men det krävs fler initiativ i samma riktning. I sin rapport pekar LO på flera andra åtgärder:
4 Det allmänna tandvårdsbidraget bör göras om till ett generellt stöd lika för alla och höjas, från dagens 150 och 300 kronor till 400–500 kronor för alla.
4 Det särskilda tandvårdsstödet bör höjas, från dagens 600 kr till förslagsvis 700–800 kr.
4 Högkostnadsskyddet måste förbättras och utformas så att det i högre utsträckning stimulerar fler att uppsöka tandvården.
4 Information om stöd och hjälp med munhygienen bör förbättras och ska vara en självklar del av omvårdnaden om de äldre.
På sikt borde dessutom trasiga tänder behandlas på samma sätt och i samma system som slitna höftleder eller trasiga knän.
Tandvården borde helt enkelt vara en del av den vanliga sjukförsäkringen och kostnaderna borde vara samma som vid all annan läkarvård.
Tandhälsan ska inte vara en klassfråga. Alla ska ha råd och möjlighet att gå till tandläkaren.