Statsminister Stefan Löfven (S) har inget emot att diskutera röstningsreglerna och riksdagsordningen med de borgerliga partierna. Men han konstaterar att det inte löser dagens akuta problem.
”Lagparagrafer kommer aldrig att kunna tvinga fram ansvarstagande. Du kan inte lagstifta fram ansvar”, säger Löfven till SVT.
Precis så är det. Under onsdagen såg jag kloke statsvetaren Tommy Möller sitta i SVT:s morgonsoffa och tala sig varm för en modell som innebär att en riksdagsledamot ska kunna rösta bara en gång under budgetomröstningen (inte först på sitt eget förslag och sedan på ett annat, som SD gjorde 3 december).
Det är en rimlig princip. Men det betyder ändå att den som vill skapa kaos för en minoritetsregering kan göra det.
SD hade av taktiska skäl ändå kunnat rösta på den borgerliga oppositionsbudgeten och skapat exakt samma oreda som nu.
Den som följde tillförordnade SD-ledaren Mattias Karlssons bisarra presskonferens 2 december kan även se att SD är beredda att göra det.
Han framhöll att SD är redo att fälla ”varje annan regering” som inte anpassar sig till SD:s linje i migrationspolitiken.
Det borde leda till djupare eftertanke och analys även på den borgerliga kanten.
Borgarna borde göra sig av med beröringsskräcken för Socialdemokraterna och inse att det går att göra upp över blockgränsen även om politiken.
Titta på Tyskland, Österrike och Finland som har breda och blocköverskridande regeringar. Det funkar alldeles utmärkt och håller högerextremisterna borta från regeringsmakten.
I Norge, som har samma typ av blocktänkande som Sverige, sitter emellertid Fremskrittspartiet i regeringen.
I Danmark, där politiken tänker i samma banor, ingick Dansk Folkeparti i regeringen 2001-2011.
Det säger något om riskerna med dagens stelbenta blockpolitik.
Dessutom går det ju faktiskt för moderater och sossar att göra upp om statsbudgeten utan att sitta i samma regering, om man nu vill slippa det.
Ett sådant samarbete betyder inte att borgarna behöver ge upp sina egna hjärtefrågor eller ett eventuellt allianssamarbete inför valet 2018.
4 Hagauppgörelserna 1974 och 1975 (mellan S och de borgerliga) hindrade inte FP, C och M från att fälla S-regeringen i valet 1976.
4 Olof Johanssons och Bengt Westerbergs nära samarbete med Ingvar Carlsson efter regeringskrisen 1990 stoppade dem inte från att ingå i en borgerlig regering 1991.
Kort sagt: Politik är det möjligas konst.
Det är hög tid att dagens politiker börjar tänka utanför ramarna. Luckra upp blockpolitiken och tänk nytt!