Jag var tre år när Olof Palme mördades. Men det hindrar mig inte från att ha erfarit honom. Det är ju en del av det som är så fascinerande med Palme: Hans förmåga att tränga genom tid och rum.
Fortfarande idag, 25 år efter hans död, framstår Palme som en modern person. Inte minst hans angreppssätt inspirerar.
Det ständiga drivet framåt med blicken fäst på framtiden. Alltid med fokus på jämlikheten. Förmågan att ta i det som var svårt, och viljan att hitta lösningar. Ständigt i samspråk med sin samtid. Han sökte samtal, men räddes inte konfrontationer. Hans vilja att använda sin makt för att kämpa för andras rätt till makt. Och det oundvikliga internationella. Han inte bara såg att vi alla delar samma ödesgemenskap, han erkände det och agerade därefter.
Detta angreppssätt synliggjordes i hans ledarskap. Väl manifesterat i hans uttryckssätt och egenskaper.
Uttryckssättet för att ordet är demokratins infrastruktur. Ett vägnät Palme använde skickligt för att påverka omvärlden. Egenskaperna för att Palmes framstår som framgångsrika i konsten att leda ett regeringsparti och ett oppositionsparti, ett land och en folkrörelse, ett nationellt projekt som skolpolitiken och ett internationellt projekt som antikolonialismen. Kombinationen blev ett ledarskap som förlöste politiken.
Det inspirerar framåt. Till en förändring av tiden vi lever i. Där partipolitiken är på väg att bli en avskärmad del av samhällslivet och det som kännetecknar dagens politiker verkar vara önskan att behaga istället för viljan att utöva mod.
Palme hade förmågan att få människor att förstå att vad vi gör, spelar roll. Låt oss använda hans angreppssätt. På ett sätt som passar idag på 2000-talet.
Socialdemokratin får aldrig fastna i historien, som en nostalgiskt melankolisk Mary Hopki-nskiva med hack, som i evighet upprepar:
"Those were the days, my friend - We thought they’d never end - We’d sing and dance forever and a day - We’d live the life we choose - We’d fight and never lose".
Istället måste vi vara ständigt framtidsinriktade, suktandes efter att skapa underbara dagar framför oss. Som en driven, framgångsrik, populär hit. Kanske ungefär som D:reams "Things can only get better", med en kraftig eurobeat och säker framgångsfaktor:
Den var Blairs signaturmelodi då Labour vann makten 1997 efter 18 års Torystyre. Eller varför inte Uno Svenningssons: "Det är tid att gå vidare - det är tid att börja om."