Tiden bortom undergången

Jan Olov Vesterberg, tidigare chef för Naturhistoriska museet, skriver regelbundet på sidan 2 i NSD.

Jan Olov Vesterberg, tidigare chef för Naturhistoriska museet, skriver regelbundet på sidan 2 i NSD.

Foto: Fotograf saknas!

Politik2018-05-17 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

När regnet upphörde att falla kom symptomen snabbt. Först var det enstaka individer som blev sjuka. Snart var det tydligt att det handlade om något nytt, stort, skrämmande.

Ett dödligt virus sprider sig som en löpeld över jorden. Några år senare, har större delen av mänskligheten dött av viruset.

Endast ett litet fåtal överlevare kämpar för att överleva bland civilisationens kvarlevor. Vägarna är fyllda med övergivna bilar.

Känns det igen? Just nu aktuellt – igen - genom den första danska postapokalyptiska serien, The Rain, som hade premiär på en streaming-kanal nyligen. Den är inte ensam i sitt slag även om temat är gammalt. Mary Shelley, mest känd för Frankenstein, skrev 1826 The Last Man som handlar om en framtida värld som härjats av en dödlig sjukdom.

Många författare och filmskapare har skapat berättelser runt vad som sker då världen som vi känner den går under.

Under de senaste tio åren har skett en explosion av postapokalyptiskt material i både film, serier och böcker.

The Rain, The 100, Revolution, Falling Skies, The Hunger Games, Maze Runner, Fear of the Walking Dead, är bara några få exempel från listan

Hur kan denna fascination förstås? Och vad ligger bakom att tiden bortom undergången och undergångens mekanismer just nu verkar vara mer populära än på länge?

Kan det hänga ihop med allt snabbare informationsflöden som ger oss tillgång till rådata och paketerade nyheter i allt snabbare tempo? Vetskapen om ett nytt ebolautbrott i Kongo, är globalt spridd inom minuter. Inom timmar har vi tillgång till bilder och filmer, samt en uppsjö kommentatorer som alla vet mer än vi andra.

Kan en förklaring finnas i den upplevda vanmakten inför förlopp som vi tror oss inte kunna hantera? Klimatförändringarna med allt vad som följer av dessa och som skapar ångest hos många?

Även om väldigt mycket faktiskt blir bättre i vår värld, fastnar det som inte är bra ofta tydligare i medvetandet.

Jag tror att vi, förutom att ständigt vara på vakt mot sådana som vill påverka oss genom att utnyttja vårt informationsberoende, måste bygga strategier för att inse att allt inte alls är dåligt. Strategier byggda på en ”förlorarmentalitet” är sällan framgångsrika.

Med det ökande intresset för domedagsfilmer och serier, har parallellt ”prepping” och lagerhållning av vad man kan behöva i en nödsituation förvandlats från subkultur till var mans åtgärder.

Och för övrig ser jag fram mot premiären av ”Den blomstertid nu kommer” den 20 juni, samma tema men hemma i Sverige!