Tillbaka till rötterna
Dagens fackligt aktiva måste på samma sätt som Gunnar Sträng ge sig utpå vägarna för att vinna fler anhängare till fackets krav och idéer.
Medlemskap i facket är inte dyrt. Det är värt pengarna, förklarade Wanja Lundby-Wedin på LO-kongressen. foto: maja suslin
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"När Sträng började cykla runt och agitera fanns det 200 000 lantarbetare i Sverige. Bara 15 992 av dem var fackligt organiserade. Men Sträng och dåtidens fackföreningsmän lyckades övertyga fler och fler att organisera sig. Det är precis det vi står inför i dag", sa Wanja Lundby-Wedin.
Annorlunda uttryckt: Fackföreningsrörelsen måste tillbaka till sina rötter. Dagens fackligt engagerade måste på samma sätt som Gunnar Sträng ge sig ut på vägarna för att vinna fler anhängare för fackets idéer och krav.
Många talar om individualiseringens tidevarv. Det skrivs statsvetenskapliga böcker om människor som bowlar ensamma.
Det predikas om att var och en är sin egen lyckas smed. Folkrörelserna beskrivs som hopplöst passé. Borgerliga opinionsbildare ler skadeglatt när facket tappar medlemmar.
Men behovet av kollektiv organisering är lika stort nu som 1898 när LO grundades. Tillsammans blir enskilda individer starkare.
Många ungdomar är osäkra på fackets roll och betydelse. Därför gäller det att LO- och TCO-företrädare söker sig ut på skolor, universitet och arbetsplatser för att tala om meningen med fackföreningen.
LO har 150 000 förtroendevalda runt om i landet. De behöver inte cykla Södermanland runt som Gunnar Sträng, men de måste ut på banan för att värva medlemmar och tala om facket.
"Berätta att vi fick 85 procent av vad vi krävde i förra avtalsrörelsen, att vi höjde lägstalönerna trots att arbetsgivarnas krav var att sänka dem och att vi tog ett viktigt steg mot jämställda löner. Berätta om alla de gånger vi hjälpt enskilda medlemmar i lokala förhandlingar att få rätt lön, trygg anställning och bättre arbetsmiljö", sa Lundby-Wedin i sitt kongresstal.
Många tror att löneökningar och förbättrade arbetsvillkor utfaller med automatik som en gåva från snälla arbetsgivare. Men sådana föreställningar är farliga.
Löntagarna får inget gratis. Icke minst de lågavlönade LO-medlemmarna har behov av starka fackliga organisationer som garanterar dem deras rättmätiga del av den ekonomiska tillväxten.
Det räcker med att se sig om i världen för att se hur det fungerar. I länder där den fackliga organisationsgraden är svag är lönerna lägre och anställningsvillkoren sämre.
Pensioner, sjukförsäkring och a-kassa ligger på helt andra nivåer än i Sverige. Klyftorna mellan rika och fattiga är större.
"Medlemskap är inte för dyrt. Det är värt pengarna. Vi måste vara tydliga i vår berättelse om vad ett medlemskap innebär och vad det kan ge den enskilde", sa Wanja Lundby-Wedin till kongressombuden.
Det är ett budskap som måste upprepas och återupprepas.
Argumenten för facklig organisering är lika starka nu som förr.
Fackavgiften är egentligen en ganska billig trygghetsförsäkring. För bara några hundralappar
i månaden är medlemmarna garanterade del i löneutvecklingen, anställningsskydd, framtida pensioner och ett större inflytande över samhällsutvecklingen.
Det skulle bli betydligt tuffare för enskilda bilmekaniker, busschaufförer och hotellstäderskor att fixa saker och ting på egen hand. Ensam är inte stark.
De gamla fackliga sanningarna gäller även i 2000-talets Sverige.