Under 2014 använde svensk industri 49 TWh (terawattimmar) elektricitet.
Det är en minskning jämfört med 2013. Men det krävs fortfarande massor av el för att hålla igång svensk produktion och export.
Industrins elförbrukning motsvarar den årliga elproduktionen från det största vattenkraftverket i Harsprånget 24 gånger om!
Det säger en del om elektriciteten och energipolitikens betydelse för SSAB, LKAB, skogsindustrierna och annan energikrävande verksamhet.
Elen som produceras i Lule älv eller landets kärnkraftreaktorer är en viktig grund för samhällsekonomin, jobben och den svenska välfärden.
Det krävs helt enkelt mycket energi – till konkurrenskraftiga priser – för att framställa pellets, stål, papper och andra svenska exportprodukter.
Av det skälet är det även angeläget med stabilitet och långsiktiga spelregler i energipolitiken.
De tunga basindustrierna är känsliga för störningar i energiförsörjningen, höjda elpriser och politisk osäkerhet.
Det påverkar deras investeringar, framtidsplaner och förutsättningar att hävda sig på världsmarknaden – och därmed alla oss som bor i det exportberoende Sverige.
Det är även motiven till att det politiska systemet under många år ansträngde sig för att hantera energipolitiken över blockgränsen.
Energiinvesteringar är stora investeringar. Således ska företag, liksom enskilda hushåll, veta att det finns en långsiktighet i spelreglerna.
Kalkylerna ska inte riskera att kullkastas bara för att det blir ett regeringsskifte.
Tyvärr har det varit lite si och så med viljan att komma överens mellan regerings- och oppositionspartier under åren med hårt blocktänkande.
2010 drev, till exempel, den dåvarande borgerliga regeringen igenom en ny kärnkraftslag med bara två rösters marginal i riksdagen!
Sådana beslut känns varken långsiktiga eller stabila.
Mot den bakgrunden är det bra att energiminister Ibrahim Baylan (S) nu arbetar hårt för att få tillstånd en bred energiöverenskommelse i riksdagen.
En energikommission ska tillsättas i slutet av februari. Regeringen arbetar för närvarande med direktiven och funderar över vem som ska vara ordförande.
Kommissionen ska vara klar med sitt arbete vid årsskiftet 2016-2017.
Baylan är optimistisk om möjligheterna att komma överens – dels för att Sverige bedöms ha ett energiöverskott de närmaste åren, dels för att han ser stora likheter i partiernas energipolitik.
”Det finns inget parti i riksdagen i dag som vill ha en snabbavveckling av kärnkraften”, sa han nyligen vid en träff med riksdagsjournalisterna.
Känslan är även att det skett en tillnyktring bland både gröna, röda och blåa politiker.
Allt fler tycks inse farorna med att använda kärnkraften och andra delar av energisystemet för att plocka enkla partipolitiska poäng.
Fler har upptäckt att det finns ett värde med en energipolitik som håller inte bara fyra år utan under många mandatperioder.