Det här är min sista ledare i NSD på det här sommarvikariatet. Sommaren som började med loja rapporter från Almedalen och ett lokalt krogbråk tog en vansinnig vändning när terroristen Anders Behring Breivik sköt på Utöya och bombade regeringskvarteren i Oslo.
Jag är personligen berörd av tragedin. Förmodligen har det märkts i mina texter. Jag har SSU-vänner vars vänner dog på Utöya. Jag upplevde min ungdoms trygghet på SSU-läger. Det var där jag fick mina första riktiga vänner och började skriva på allvar.
- För mig är Utöya mitt ungdomsparadis som i går blev förvandlat till ett helvete, sa Norges statsminister Jens Stoltenberg efter massakern.
Vi är många som delar hans känsla.
Jag är glad att jag har jobbat på NSD under den här tiden. Att bara sitta maktlös framför teven och följa tragedin hade varit mycket värre. Nu har jag åtminstone kunnat skriva om helvetet. Deltagit i debatten om högerextremismens verkningar och hur den kan stoppas. Tillsammans med många andra försökt mejsla ut en väg mot människovärde och demokrati.
I dag inleds Stockholm Pride.
I morgon börjar SSU-kongressen. Jag reser till Stockholm för att medverka vid båda. Föreläsa på seminarier och träffa kära vänner. Det har aldrig känts mer angeläget.
Anders Behring Breivik slog mot det finaste vi har - unga människors demokratiska engagemang. Han ville skjuta ihjäl en hel generation unga socialdemokrater och därigenom sända en signal: Att kämpa för människovärdet är livsfarligt.
Som tur är har han inte lyckats med det. Allt fler norrmän går nu med i politiska partier. Medlemstillströmningen till AUF är enorm. Utöya ska räddas och återtas med hjälp av privata donationer. Människors känsla för demokratiska principer har aldrig varit större. Politiken har blivit livsviktig.
På SSU-kongressen ska nya politiska krav ställas och en ny ordförande väljas. Så hedras de AUF:are som mördades för sin tro på människovärdet. SSU fortsätter deras kamp. Samtidigt står den internationella solidariteten i fokus på Stockholm Pride. Afrikanska hbt-aktivister kommer till Stockholm med risk för sina liv.
- Det är svårt nog att leva i en diktatur som det är, men att vara hbt-person gör det ännu värre, säger Miles Tanhira på den zimbabwiska hbt-organisationen GALZ till Svenska Dagbladet.
I Zimbabwe är homosexualitet kriminaliserat.
Det är lätt att känna sig som en liten människa i en stor värld när helvetet bryter lös och människovärdet hotas. Men det är bara vi människor tillsammans som kan säkra och utveckla demokratin. Vi får inte glömma det.
Tack för den här sommaren.