Kommer ni ihåg reaktionerna i Norrbotten när alliansregeringen presenterade sin infrastrukturplan våren 2014? Det gör jag.
Besvikelsen var stor. Partipolitiskt oberoende fackförbundet Unionen reagerade starkt och talade om ”en på svältgränsen mager plan för Norrbottens del”.
”Endast 0,15 procent av pengarna kommer länet och vårt näringsliv till del”, skrev Unionen Norrbotten bittert i ett uttalande från sitt årsmöte 2014.
Det är en siffra som varken står i proportion till Norrbottens storlek (25 procent av landets yta) eller länets invånarantal (2,5 procent av Sveriges befolkning).
Dessutom rimmar den väldigt illa med de växande transportbehoven hos näringslivet i norr.
Nu – fyra år senare – har Sverige en regering som på ett helt annat sätt än den gamla alliansregeringen ser betydelsen av infrastrukturinvesteringar i norra Sverige.
I våras presenterade nya infrastrukturministern Tomas Eneroth (S) en infrastrukturplan för perioden 2018-2029 som rymmer en rad betydelsefulla satsningar för Norrbotten – igångsättandet av Norrbotniabanan, investeringarna i Malmporten, en ny E4-bro över Kalix älv, fortsatta förbättringar längs E10 och E4 plus extrapengar till de mindre vägarna.
För mig säger det mycket om skillnaderna i politiska värderingar och prioriteringar. Det spelar roll att det numera är en socialdemokrat från Småland som basar över infrastrukturpolitiken.
Eneroth har en helt annan känsla för skogslänens behov än tidigare infrastrukturministern Catharina Elmsäter Svärd (M).
Viktig är också den nationella godstransportstrategin som Eneroth presenterade i slutet av juni. Den har fått mycket beröm från näringslivshåll, bland andra Skogsindustriernas transportdirektör Karolina Boholm.
”Äntligen visar regeringen tydligt sambandet mellan transporter och en konkurrenskraftig industri i hela Sverige”, sa Boholm i en kommentar 1 juli.
I början av veckan gav Eneroth dessutom besked om att Socialdemokraterna vill tillskjuta ytterligare pengar för att förbättra vägstandarden i lands- och glesbygdslänen.
Det handlar om 500 miljoner kr mer varje år under planperioden fram till 2029 om S får fortsatt förtroende att leda Sverige – det vill säga totalt fem miljarder kr extra.
”Människor är beroende av bil på landsbygden. Skogsföretagen måste kunna komma fram. Då måste vägarna fungera”, säger Eneroth, när jag träffar honom för ett samtal om infrastrukturpolitiken i näringsdepartementets lokaler på Mäster Samuelsgata i Stockholm.
Det råder ingen tvekan om att Eneroths egen bakgrund har betydelse för utformningen av politiken.
”Jag är uppvuxen i lilla Kosta med bara 800 invånare och har en bakgrund i industrin”, berättar han.
Följaktligen finns både känsla och förståelse för de behov som finns hos folk och företag runtom i landet.
Som medlem i fackförbundet IF Metall vet Eneroth vad SSAB, LKAB och andra industriföretag betyder för välståndet i Sverige.
”Mycket av Sveriges exportframgångar görs ju i norra Sverige”, konstaterar han.
Utanför Eneroths arbetsrum hänger porträtt på hans historiska företrädare, däribland norrbottningen Curt Boström (S) som basade över kommunikationsdepartementet 1982-1985.
Det är inte svårt att se den röda tråden mellan Boström och Eneroth. Bägge representerar en traditionell S-politik som förenar arbetet för regional rättvisa med ekonomisk rationalitet.
Om Sverige ska förbli ett välfärdsland i framtiden gäller det helt enkelt att vårda och utveckla vägnät, järnvägar, broar och hamnar – i hela landet.
Sverige lever inte på Stockholmsregionen allena. Det gäller även att ta tillvara tillväxtkraften i Norrbotten, Dalarna, Småland, Västsverige och andra delar av vårt avlånga land.
Det är också bakgrunden till att den S-ledda regeringen snickrat ihop en infrastrukturplan som rymmer 100 miljarder kr mer än alliansregeringens gamla plan.
Moderna och effektiva transporter är grundläggande för Sveriges internationella konkurrenskraft.
Dåliga vägar och järnvägar innebär störningar (och därmed förluster) för skogsnäringen, stålindustrin, turismen och andra delar av svenskt näringsliv.
I en ovanligt insiktsfull rapport 2011 skrev Svenskt Näringsliv:
”Grundproblemet är inte väderleken, utan att Sverige de senaste 25 åren har satsat betydligt mindre på investeringar och underhåll av infrastrukturen än övriga länder i Europa. Politikerna har prioriterat kortsiktiga ekonomiska mål framför långsiktiga transportsatsningar.”
Det är ord som Eneroth och den S-ledda regeringen tagit fasta på när den formulerat sin politik.
Investeringar i infrastrukturen och andra delar av den gemensamma sektorn går nu före stora skattesänkningar.
Det är en kursändring som har betydelse för jobb, näringsliv och tillväxt i Sverige – och något borde den också betyda när svenska folket ska välja väg inför framtiden 9 september i år.