"I Italien ska man vara turist, inte bosatt. Det är ett fantastiskt land att semestra i, men inte för den som måste arbeta där."
Så svarar ofta min man på frågan vad han tycker om sitt hemland.
Det är egentligen inte särskilt svårt att förstå. Tillväxten i Italien har länge legat kring noll och arbetslösheten är dryga tio procent, i vissa landsändar betydligt högre. Mer än var tredje ungdom är utan arbete. För de som har jobb är situationen tuff: Osäkra arbetsvillkor, dålig lön och långa arbetspass.
Lägg där till utbredd korruption och en i många stycken institutionaliserad kriminalitet. Och då har jag inte ens nämnt Berlusconi. Affärsmannen som med hjälp av enorma bankkonton, mediemakt och aggressiv populism blev premiärminister.
Efter att ha kört italiensk ekonomi i botten avgick han 2011, samma år som han åtalades för sexköp av minderårig. Bland annat. Förra året dömdes Berlusconi till fängelse för skattebrott, men om han hamnar bakom galler återstår att se.
En vän från södra Italien sa till mig att hans land har både det bästa och det sämsta i världen.
"Vi har världens bästa mat, konst och fotboll, men vi har den värsta kriminaliteten och politiken."
Också det är lätt att förstå. En äkta napolitansk pizza eller en varm tallrik pasta i Florens är svårslaget. Och Michelangelos, Caravaggios och da Vincis konst är i världsklass. Fotbollen kanske kan diskuteras, men det är ändå bara Brasilien som har fler VM-guld än Italien (fem mot fyra).
Vad gäller kriminaliteten reses däremot inga tvivel: den sicilianska maffian, napolitanska camorran, ’ndranghetan från Kalabrien och Sacra Corona Unita från Puglien är alla våldsamma kriminella organisationer med långa tentakler in i samhälle, ekonomi och politik.
Deras kritiker riskerar livet vilket många modiga människor har fått erfara, bland annat den unge författaren Roberto Saviano som skrev om camorran. Han tvingas sedan dess flytta mellan hemliga platser med livvaktsskydd dygnet runt.
Så min väns beskrivning av Italien är lika tragisk som lätt att begripa.
Vad som däremot framstår som rätt märkligt är hur Reinfeldt fortsätter att vara medlem i samma parti som Berlusconi. Deras båda partier är medlemmar i det europeiska högerpartiet European People’s Party som stoltserar med en stor bild på Berlusconi på sin hemsida.
Undrar vad Reinfeldt och Berlusconi talar om på partimötena? Hur man snabbast fördärvar ett land, kanske?