Det kärvar på arbetsmarknaden. SSAB varslade under gårdagen 450 anställda, varav 100 i Luleå.
Tidigare i höst har sågarna i Örarna och på Seskarö lagt ned. Inom handeln har både Expert och Onoff slagit handskarna i bordet.
I Småland är Glasriket i kris. I Säffle i Värmland försvinner 400 jobb när Volvo drar ned.
En svagare utveckling i omvärlden påverkar svenska jobb. 70 procent av den svenska varuexporten går ju till Europa.
Går det sämre för EU slår det alltså även mot företag, sysselsättning och välfärd i Sverige. Vi lever inte i en skyddad verkstad.
Därför är det viktigt att Sverige är med och påverkar EU-politiken i en mer tillväxtvänlig riktning.
Nedgången på arbetsmarknaden visar även hur urbota dumt det har varit av regeringen att dra ned på a-kassan och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Det är viktigt att metallarbetare, sågverksarbetare och andra som nu förlorar jobbet har en inkomsttrygghet i väntan på att det vänder på arbetsmarknaden.
Man ska inte behöva gå från hus och hem när man förlorar jobbet. Familjelivet ska inte behöva förödas. En bra a-kassa ska fungera som en omställningsförsäkring.
Så är det inte nu. Taket i A-kassan har inte höjts på tio år, vilket inneburit en kraftig urholkning av ersättningen vid arbetslöshet.
I dag får en medlem i IF Metall i snitt bara runt 55 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet.
När det är lågkonjunktur på arbetsmarknaden borde det dessutom vara högkonjunktur i utbildningssystemen.
Det är bättre att arbetslösa erbjuds Komvux, yrkesutbildning, Kunskapslyft eller kompetensutveckling i stället för att bara gå sysslolösa.
Men under en längre tid har vi istället upplevt motsatsen, det vill säga kraftiga neddragningar av arbetsmarknadsutbildningarna.
Dagens nedgång på arbetsmarknaden visar i blixtbelysning hur feltänkt regeringens arbetsmarknadspolitik har varit och är.
Det går inte att hänga upp hela politiken på skattesänkningar.