Partiledardebatten i riksdagen 11 januari säger en del om det allmänpolitiska läget.
Debatten handlade inte så mycket om statsfinanserna eller jobben. Hälsan tiger still på dessa områden.
Det är svårt för oppositionen att hitta angreppspunkter när både arbetsmarknaden och ekonomin utvecklas åt rätt håll under det rödgröna styret. I stället blev det mycket tal om otrygghet, brottslighet och kriminalpolitik.
Anna Kinberg Batra (M) ägnade en stor del av sitt anförande åt att beskriva kriminaliteten i Stockholmsförorten Husby.
”Sverige ska ha en trygghet som inte sviker någon. Makten måste tas tillbaka från kriminella gäng, och kriminella måste stoppas – i fängelse”, sa hon.
I detta har hon rätt. Frågan är dock hur kriminalpolitiken funkar som inrikespolitiskt slagträ.
Moderaternas krav på att avsätta rikspolischefen Dan Eliasson har ju mest karaktären av symbolpolitik.
Men när det gäller de konkreta sakfrågorna finns ju egentligen inga större meningsskiljaktigheter mellan S och M.
Statsminister Stefan Löfven pekar på att det redan nu tillförs stora resurser för att stärka polisen.
Regeringen prioriterar investeringar i rättsväsendet före skattesänkningar.
”Men det finns inget lager att ta färdigutbildade polismän från. De måste utbildas först”, underströk Löfven i partiledardebatten.
I den rödgröna budgetpropositionen får Polismyndigheten ett tillskott på drygt 2 miljarder kronor under perioden 2017–2020 för att öka antalet anställda, utbilda fler poliser och anställa mer civil personal.
Samtidigt görs omprioriteringar för att avlasta polisen. Kustbevakningen får ett utökat ansvar för brottsbekämpningen till sjöss och Kriminalvården kommer i större utsträckning bistå med handräckning, vilket innebär att polisen istället kan ägna sig åt andra uppdrag.
Till detta ska läggas att Säkerhetspolisen får ett tillskott på 650 miljoner under perioden 2017–2020.
Det handlar om att ge Säpo större muskler för att kunna hantera terrorhot och personer som radikaliserats.
Men brottsbekämpning handlar inte bara om fler poliser. Det krävs även lagar som gör att rättssamhället kan agera snabbt och resolut.
Därför är det bra att justitieminister Morgan Johansson (S) och inrikesminister Anders Ygeman (S) tar på sig hårdhandskarna och föreslår vissa lagskärpningar.
15 december presenterade de en lång åtgärdslista. Minimistraffen för typiska gängbrott, som grov misshandel och grovt olaga hot, höjs. Unga brottslingar ska kunna dömas till ett slags övervakning och skyddet för blåljuspersonal ska förbättras.
Därutöver föreslås olika former av samhällsinsatser för att förebygga att kriminalitet uppstår.
I partiledardebatten meddelade Löfven även att regeringen skärper straffen för grova vapenbrott och att minimistraffet för att bära handgranater fyrdubblas.
”Oavsett om kriminella har en k-pist eller en handgranat på sig ska de häktas fram till rättegång. I vårt samhällsbygge ska organiserade brottslingar bort från våra gator och in i våra fängelser”, framhöll Löfven.
Det visar att Löfven, Ygeman, Johansson och regeringen inte tar lätt på brottsligheten i Husby, Biskopsgården, Rosengård eller någon annanstans.
De fullföljer en klassisk socialdemokratisk linje i kriminalpolitiken. Den är hård både mot de sociala orsakerna till brottslighet men också mot själva kriminaliteten.