I försöken att rädda euron har vi under hösten sett hur euroländerna tummar på fackliga rättigheter och vill häva avtal som arbetsgivare och fackliga organisationer kommit överens om. Det är oacceptabelt. Demokratiska principer och fackliga rättigheter ska inte rundas i namnet av krishantering.
ECB, en icke-demokratisk institution, har skickat ett hemligt brev (som läckte ut) till den italienska regeringen med villkorade krav för att ge ekonomiskt stöd. Banken krävde en uppluckring av arbetsrätten och förändringar av kollektivavtalssystemet.
EU:s ordförandetrojka har också föreslagit ingrepp i gällande kollektivavtal, till exempel uppmanat Grekland att ogiltigförklara nationella kollektivavtal.
Det är självklart att den allvarliga krisen i eurozonen kräver åtgärder som kan stabilisera läget. Men det är oacceptabelt om vi på vägen riskerar att undergräva demokratiska principer, minska länders handlingsfrihet och dra undan utrymmet för politiken.
Faran visas inte minst av de överenskommelser om en finanspolitisk union som tagits under hösten, där EU som konsekvens får möjlighet att ingripa i länders välfärdssystem och arbetsmarknadsmodeller. Det riskerar att leda till ett tryck på inblandning i lönebildningen inom EU:s stater.
Redan idag finns från några europeiska fackliga organisationer krav på en gemensam europeisk minimilön, något som vi motsatt oss och som jag argumenterat emot i Europafacket styrelse.
I Sverige har politiker och arbetsmarknadens parter tagit ansvar när kriser uppkommit. Vi har varit lyckosamma, tack vare en del tur, men också därför att det funnits både institutioner och förtroende mellan parterna på arbetsmarknaden.
Nyligen slöt industrins parter ett ansvarsfullt avtal i en osäker ekonomisk situation, utan konfliktåtgärder. Det visar på att den svenska modellen fungerar.
När muren föll 1989 var jag 18 år. Jag kände då en enorm framtidsoptimism för Europa. Jag tror att det går att vända den negativa utvecklingen och få ny framtidstro. Men det kräver att våra politiker tar tag i de viktiga utmaningarna för tillväxt, fler och bättre jobb, satsningar på klimatomställning, infrastruktur och välfärd.
Jag hoppas att vi under 2012 får ordning på den ekonomiska krisen och kan börja få mer av framtidsoptimism för Europa!