Morfar från Töre var inte mycket för utlandsresor. Jag är ganska säker på att han aldrig var utanför landets gränser. Farfar var i Norge en gång och när han jobbade på sågen i Seskarö var han inne i Finland. De resor som diskuterades i bodar och vid köksbord var inte solresor utan emigrationsresor. Att för gott lämna landet. Att börja om borta i Amerika.
Enligt Världsturismorganisationen UNWTO är en turist
”…en person som för nöjes skull är minst tio mil från sin folkbokföringsadress under minst 24 timmar”.
Förr var semestrarna korta och kassan skral. Att resa för nöjes skull var i regel inte att tänka på. Det var annat om man hade ett ärende att uträtta. Ofta blev det en utflykt till någon närbelägen sjö med mat och dryck i en korg. Barnen fick plaska i vattnet och kanske hade männen dagen till ära en stråhatt som skyddade mot solen. (Jag måste berätta om konstnären A i min gamla hemstad, som på tjugotalet spatserade omkring utan huvudbonad, vilket togs som det slutliga beviset för att mannen inte var riktigt klok.)
Jag är inte vittberest och har aldrig varit utanför Europa. Men yngre personer i min omgivning reser och reser. Det har kommit hälsningar från Senegal, New York, Sicilien, Las Vegas och andra exotiska platser.
Detta flitiga resande är en av de stora olikheterna mot den tid då morfar och farfar var aktiva.
Eurostat har detta att säga:
”Turismen kan spela en stor roll för utvecklingen i de allra flesta regioner i EU. Den infrastruktur som byggs upp för turismen bidrar till den lokala utvecklingen. Det skapas nya arbetstillfällen och arbetstillfällen kan också bevaras i industri- eller landsbygdsområden på tillbakagång. Hållbar turism handlar om bevarande och främjande av kultur- och naturarv, från konst till lokal gastronomi eller bevarande av den biologiska mångfalden.”
Ett exempel utanför Unionen. Jag tror inte att den imponerande tunneln till Mageröya skulle ha borrats om inte Nordkap låg där längst i norr. Att frakta turister med färja var krångligt och tidsödande. Den nära sju km långa tunneln under havet slukar snabbt många tusen bilar och bussar. Och leden är till gagn för bofasta som ska ned till doktorn i Lakselv.
Enormt av de svenska fotbollsgrabbarna att slå Portugal i EM-finalen. Det trodde jag inte, efter att ha sett portugisernas kross mot Tyskland. En av tjusningarna med fotbollen är just oförutsägbarheten. Professorerna tittar i sina tabeller men bollen rullar sin egen väg.
Jag måste apropå EM citera Jan Guillou i Aftonbladet:
”TV4:s fotbollskommentator Hanna Marklund går från klarhet till klarhet. Inte minst hennes distinkta norrländska språk adderar till nöjet. Men jag förstår inte varför hennes sidekick Olof Lundh bär för korta pyjamasbyxor till kavaj och slips.”
Ha!
Jag äger en vacker tröja med Hillary Clintons bild. En bekant köpte den i New York. Men det visade sig vara mycket svårt. Det var nämligen bara amerikaner som fick köpa, eftersom det hela räknades som kampanjbidrag och det är förbjudet att ta emot kampanjpengar från utlandet. Blir jag inkallad till förhör i senaten ska jag berätta att en okänd amerikansk vän, möjligtvis hette han John Smith, gav mig en present...
I dag är det USA:s nationaldag. Vid den här tiden om ett år lär den politiska temperaturen vara några snäpp högre. I Stockholmsmagasinet Fokus läser jag att Marco Rubio kandiderar. Hän är son till kubanska invandrare som jobbade på hotell. Intressant. Man väntar sig inte republikaner med den bakgrunden.
Jag vill tipsa om att man kan lyssna till romaner i telefonen. Det kostar inget extra. SR har ett fint utbud. Jag har just njutit av Klas Östergrens sonora stämma, han läser sin egen mästerliga Twist. Och sedan finns det gott om dokumentärer, både i P 1 och P 3, som man kan njuta av ute i syrenbersån.
Ha nu en riktigt fin julihelg. Om inte annat kan man njuta av att det snart blir Almedalsfritt i medierna.