Uppgörelse med nyliberalismen
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Lite sent kan det kanske tyckas, med tanke på att boken kom ut på svenska redan i höstas och med tanke på att den på vissa håll höjdes till skyarna. "Ingen av årets böcker gör mer för att förklara världsläget", skrev en skribent.
För mig var det bokens budskap som tog emot.
Naomi Klein sades nämligen ha kommit fram till att nyliberala ekonomer systematiskt spred sina idéer över världen med hjälp av chocker.
Milton Friedman och hans kollegor vid Chicago-universitetet skulle ha banat väg för privatiseringar, frihandel, låga skatter och krympning av den offentliga sektorn med hjälp av kriser, krig och katastrofer.
Jag är även normalt skeptisk till konspirationsteorier, men den här tyckte jag överträffade det mesta.
Först, vad är det för nytt med att makthavare utnyttjar en krissituation för att driva igenom sin politiska agenda?
Redan på 1500-talet skrev maktfilosofen Niccolo Machiavelli att "de skador som bedöms vara nödvändiga ska genomföras på en gång så att folk senare glömmer dem och sedan kan vara mindre förbittrade".
Det är precis samma tänkande som ligger bakom alliansregeringens snabba förändringar i socialförsäkringarna direkt efter tillträdet.
För det andra, är det verkligen meningsfullt att så skilda företeelser som Kinas gradvisa införande av marknadsmekanismer, Pinochet-diktaturens ekonomiska chockprogram och Irak-kriget buntas ihop och förklaras med ett begrepp som chockdoktrinen?
Nyliberalerna har naturligtvis på alla upptänkliga sätt försökt genomföra sin politik.
Men viktigare än chockerna är rimligen att världens enda supermakt USA under många år letts av män som omfattat och drivit nyliberala idéer.
Det framgår av Naomi Kleins egen beskrivning hur amerikansk inrikes- och utrikespolitik - men också internationella organ som Världsbanken och Internationella valutafonden - gått nyliberala ärenden.
Den sammanhållande ramen, tesen om chockdoktrinen, skymmer förtjänsterna i Naomi Kleins bok.
Och det är den högintressanta och faktaspäckade skildringen av hur fundamentalistiska marknadsteorier förverkligats på olika håll i världen. Många gånger med förfärande sociala konsekvenser i form av massarbetslöshet och ökade klyftor.
Samtidigt ska man ha klart för sig att boken är starkt färgad av Naomi Kleins marknadskritiska perspektiv. "Chockdoktrinen" är mer en uppgörelse med nyliberalismen än en balanserad analys av olika skeenden.
Sydafrikanska ANC får t ex hård kritik för att ha släppt sina gamla krav på nationaliseringar av gruvindustrin och de stora företagen.
Men att tala om svek är att förenkla problemet.
ANC:s ledning valde förstås anpassningen till en globaliserad kapitalmarknads villkor för att den tror att det är den väg som är bäst för Sydafrika.