USA driver sedan en tid som ett roderlöst skepp när det gäller statsfinanserna.
I skrivande stund kvarstår risk för att den amerikanska staten tvingas ställa in betalningarna på grund av överskridet lånetak. Även om en betalningsinställelse avvärjs råder stor osäkerhet om hur de offentliga finanserna ska hanteras på lite längre sikt.
Det är inte skulden i sig som är problemet - USA statsskuld uppgår till i sammanhanget ganska måttliga 60 procent av BNP och någon brist på villiga långivare finns inte.
Striden är renodlat politisk.
Republikanerna - ivrigt påhejade av den ärkekonservativa Teparty-rörelsen - vill till varje pris göra livet surt för president Obama och samtidigt driva sin stora ideologiska hjärtefråga, sänkta skatter och krympt offentlig sektor.
Som villkor för att höja lånetaket kräver man därför en stenhård plan för att ta ner budgetunderskottet. Och det ska ske genom utgiftsminskningar, inte skattehöjningar.
Republikanerna vill bland annat ge sig på pensionerna och Medicare - sjukförsäkringen för pensionärer och kroniskt sjuka.
Många ekonomer håller med om att en minskning av budgetunderskottet är nödvändig men menar att det bör ske med en kombination av skattehöjningar och utgiftsminskningar. Att dessutom börja nedskärningarna nu, när återhämtningen i den amerikanska ekonomin fortfarande är osäker vore att riskera ett återfall i kris.
Republikanernas förslag är alltså inte bara orättvist, det är dålig ekonomisk politik.
Det märkliga är att sakliga ekonomiska argument har en så begränsad plats i den amerikanska debatten.
I stället dominerar högerns skrämselpropaganda kring budgetunderskott och staten som en hotfull jätte.
En möjlig republikansk presidentkandidat anser på fullt allvar att skatternas andel av BNP bör ner till 18 procent av BNP (snittet för Europa är 40).
Om amerikanerna verkligen vill göra något åt underskottet skulle de ju kunna börja med att höja skatten på ett av världens billigaste bensinpris. Men att röra en sådan helig ko betraktas som politiskt självmord.
En nation som blundar för verkligheten, som inte har förmågan att lösa sina problem och drivs av dogmatiska föreställningar - det låter mer som ett u-land än världens största demokrati.
Problemet är att USA samtidigt är världens största ekonomi.
Mår den amerikanska ekonomin dåligt då smittas även vi i resten av världen.
BILDBYLINE: Peter-Jaan Kask