Utstuderad kampanj
Det betalas ut 520 miljarder kronor från trygghetssystemen varje år. Bara två procent är fusk.
Foto: Hasse Holmberg
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I en debattartikel i Dagens Nyheter i oktober hävdade Stefan Fölster, chefsekonom på Svensk Näringsliv, och Fredrik Bergström, vd för Handelns utredningsinstitut, att nästan alla ägnar sig åt allvarligt fusk och regelvidriga tricks.
Ungefär samtidigt började regeringskansliet läcka uppgifter från delegationen från felaktiga utbetalningar (FUT). Vi kunde läsa hårdvinklade nyhetsartiklar om bidragsfusket som sägs kosta svensk samhällsekonomi 20 miljarder kronor varje år.
I en artikel i Svenska Dagbladet 15 februari påstod statsråden Göran Hägglund, kd, och Christina Husmarck-Pehrson, m, att var femte krona i tillfällig föräldrapenning betalas ut på felaktiga grunder. Statsråden skrev om "ett utbrett bidragsbrott".
Några dagar senare spädde Svenska Dagbladet på med en nyhetsartikel under rubriken "Det fuskas så in i Norden". Källa: Den borgerliga regeringens delegation för felaktiga utbetalningar.
Det är lätt att ana en utstuderad politisk kampanj bakom allt detta. Nyhetsjournalister och debattredaktörer förses med stoff och tips som under skenet av vetenskaplighet och objektivitet medverkar till att skapa krigsrubriker om bidragsfusk.
Allt detta används sedan för att motivera ingrepp i bidragssystemen, hårdare kontroll av sjuka och förtidspensionärer, och lägre ersättningsnivåer.
Den som nagelfar siffrorna från FUT kan dock snabbt se att kampanjmakarna har dåligt på fötterna.
FUT konstaterar att 20 miljarder kronor av det som betalas ut från trygghetsssystemen är antingen fusk (10 miljarder) eller felaktiga utbetalningar (10 miljarder).
Det är en förfärlig massa pengar, men om vi ställer det i relation till hur mycket som de facto betalas ut via trygghetssystemen är det ingen stor summa.
Varje år betalas det ut 520 miljarder kronor från trygghetsssystemen. 10 miljarder av 520 miljarder är ungefär två procent.
10 miljarder kronor som fuskas bort är givetvis tio miljarder för mycket. Allt fusk ska fördömas. Men två procent är egentligen ett ganska litet svinn.
Siffran utgör i alla fall ingen grund för att misstänkliggöra alla sjukskrivna, förtidspensionärer, arbetslösa eller föräldralediga. Den utgör heller inget motiv för att minska ersättningarna.
Varför ska alla arbetslösa ha lägre a-kassa om det är två procent som fuskar? Varför ska cancersjuka lärare eller förtidspensionerade undersköterskor drabbas av sämre ersättningsnivåer för att det finns några individer som inte sköter sig? Varför ska kroniskt sjuka klämmas åt för att det finns en del som fuskar med sjukförsäkringen?
Det finns dessutom fiffel och båg i det svenska samhället som borde föranleda betydligt starkare reaktioner från regering och riksdag.
I en rapport 2007 visade Skatteverket att den svenska staten varje år snuvas på 133 miljarder kronor på grund av skatteundraganden.
Företagen står för drygt 71 procent av skattefusket eller 95 miljarder kronor. Rika privatpersoners obeskattade tillgångar står för nästa stora post - 10 miljarder kronor.
Skattefusket är med andra ord ett många gånger större problem för statskassan än det omtalade bidragsfusket.
Men om detta har regeringen Reinfeldt inget att säga. Den ger försäkringskassan särskilda anslag för att kontrollera sjuka och föräldralediga, medan Skattverket och Ekobrottsmyndigheten får mindre resurser för att angripa ekobrotten.
Det är en politik som gör skillnad på folk och folk. Vanligt folk misstänkliggörs, medan regeringen rycker på axlarna åt ekobrottslingar i finkostym och vitskjorta.