Det var det jävligaste. Det hade jag ingen a-a-aning om.”
Många av oss minns Hasse Alfredssons monolog från 1979. Ursprungligen handlade den nog om kärnkraft, men just uttrycket ”det var det jävligaste” har vi nog sen använt från och till för att beskriva, inte okunskap, men kanske naivitet. Du har alla fakta framför dig – men du får inte ihop den röda tråden.
Så kan jag uppleva att mycket av den politiska debatten låter när den hamnar runt köksborden eller i sociala medier.
Om den offentliga sektorn: Ja! Vi vill ha konkurrens! Det leder till högre kvalitet, det är vi säkra på! Va? Försvinner pengar och etiska kompasser ut genom dörrarna också?
Får de som gapar och skriker mest också mest vård nu – istället för de som behöver mest? ”Det var det jävligaste! Det hade vi ingen a-a-aning om!” Det måste vara nåt annat fel!
Om främlingsfientlighet: Jag är rädd på nätterna. Det har stått i tidningen att det skjuts så mycket! Jag har läst i sociala medier att det är invandrarnas fel. Dom får åka hem igen!
Va? Ska den där trevliga familjen med flera barn som bor granne med oss kastas ut nu? Jamen, hon skulle ju just börja utbilda sig för att ta jobb inom äldreomsorgen – de är ju så respektfulla mot de äldre de där utlänningarna!
Va? Har jag börjat sortera människor i vi och dom och ge olika människogrupper olika egenskaper och betydelser? Är det det som är rasism? ”Det var det jävligaste! Det hade jag ingen a-a-aning om!”
Och det som dök upp i veckan, om företrädarskap för ett LO-förbund (arbetare bildade det socialdemokratiska partiet först och sen LO – två olika organisationer som sen dess har hängt ihop, med ungefär samma övergripande mål men med olika inriktning): Va? Måste jag gilla de fackliga idéerna för att jobba åt eller företräda en sån organisation? ”Det var det jävligaste! Det hade jag ingen a-a-aning om!”
Jo, det är klart att jag vrider till det. Det är klart att de flesta är så mycket klokare. Men risken att man till slut nöts ner när man får höra de där ogenomtänkta, korta, inläggen om ”det korkade, kommunistiska Sverige som håller på att åka ner i avloppet” dag ut och dag in – den risken finns!
Och tänk då vad den samlade reaktionen till slut blir: ”om allt är elände så måste vi ju ta till andra kvastar för att sopa ihop bitarna”. Med de som håller i kvastarna kanske inte har ord som Människovärde, Solidaritet, Gemenskap och Värdegrund innanför kavajen. Och då är det för sent att utbrista i ett: ”Va! Det var det jävligaste! Det hade jag ingen a-a-aning om!”
Kan vi bättre?