Vad gör partierna i kampen mot hiv?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Jag blir lika upprymd varje gång man når framgångar i att skapa ett vaccin mot hiv. Men lite orolig också. För att världen ska tro att vi är så nära ett vaccin att annan bekämpning inte är lika viktig.
I dag lever över 33 miljoner människor med hiv i världen, de flesta av dem finns i Afrika. Många förlorar sina föräldrar i sjukdomen och det finns samhällen som nästan bara består av barn och deras far- eller morföräldrar. Alla andra är sjuka eller döda.
Förutom en hemsk situation för alla som berörs så är det en samhällskatastrof när den arbetande delen av befolkningen inta kan arbeta. Detta händer just nu, och kan inte botas med ett vaccin som vi om fem år kanske vet om det skyddar mot hiv eller inte.
Inför förra riksdagsvalet ringde Afrikagrupperna runt till alla riksdagspartier och frågade vad de skulle göra på området om hiv/aids.
Det var bara Kristdemokraterna som förespråkade avhållsamhet, och bara Moderaterna var emot att jobba för en förändring av det TRIPS-avtal inom världshandelsorganisationen WTO som styr patentfrågor och kan påverka hur många som får tillgång till bromsmediciner. Gemensamt var att alla partier lovade krafttag.
Jag tycker att Afrikagrupperna ska ringa runt igen. Kolla vad som egentligen hänt. Och om hoppet nu ligger hos vaccinerna, trots att de är många år innan de är färdigtestade och antagligen många fler år innan människor i alla delar av världen kan få ta del av dem.
Bromsmediciner existerar idag, men enligt Afrikagrupperna så har bara var femte sjuk tillgång till dem. Hur kommer det bli med vaccinen?
När den förre presidenten i Botswana, Festus G Mogae, ska berätta för tidningen Vårdfacket vad han gjort för att få ner smittotalen ordentligt så pekar han bland annat på att de fått fram kvinnor på beslutande poster i landet.
Demokratiarbete kan vara en del av kampen för att få ner antalet hiv-smittade. För som Kristdemokraterna erkände när Afrikagrupperna ringde runt. Det är svårt att förespråka avhållsamhet till kvinnor som inte har rätt till sin egen kropp.
Jag håller tummarna om att ett vaccin som fungerar ska nå alla riskgrupper om några år. Men jag tror det kommer att dröja betydligt mycket längre tid och under den tiden finns det mycket att göra.