Vad tjänar borgarna på att förhala beslutet?

Politik2011-06-28 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Äntligen skulle riksdagen stänga till midsommar efter ett långt, intensivt och omdanande år. Året då regeringen förlorade ett antal viktiga frågor i omröstningarna i kammaren på arbetsrättens område, på utförsäljningar av statliga bolagen, på deras så kallade arbetslinje. Viktiga beslut som tvingar rege-ringen att ändra kurs på deras M-inslagna väg.

Och så alla dessa sorgerliga turer runt sjukförsäkringen. Vårt s+v+mp-förslag (!) som vann majoriteten av riksdagen och skulle ha beslutats i riksdagen den 22 juni, men som regeringens företrädare i sista stund återremitterade för att ta beslut nu på fredag (1 juli) i stället.

Det handlar om att se till att de svårt sjuka nollklassade får en rimlig ersättning, att sluta pröva människors arbetsförmåga mot en i det närmaste fiktiv arbetsmarknad och att stoppa utförsäkringarna.

Vad vinner de på denna förhalning? Regeringen verkar helt ha tappat greppet och en märkbart irriterande frustration växer även i de borgerliga leden.

Kritiken växer från näringslivet om regeringens jobb- och utbildningspolitik och det totala fiaskot med Fas 3 och utförsäkringarna har gjort att regeringens mantra om arbetslinje inte är trovärdig! Hur mycket mer kan regeringen förlora utan att det kommer att framtvinga ett nyval?

Denna vecka deltar jag i möten i Bryssel i mitt uppdrag som Nordiska Rådets ordförande i Sverige. Den stora frågan på agendan är EU-toppmötet och deras beslut som de fattat nu under helgen när vi alla andra firat midsommar.

Diskussionerna handlar om det så kallade "sexpacket", som är ett antal skarpa lagförslag som går ut på att stärka Bryssels kontrollapparat över de enskilda euroländernas ekonomier. Men vad hjälper det att bygga ut kontrollapparaten från Bryssel när det i grunden handlar om olika politiska värderingar som styr de olika länderna?

Samtidigt riktar EU skarp kritik mot Sverige som de tycker är på fel väg med en allt för hög arbetslöshet och växande inkomstskillnader. Det är mycket tydligt och går att urskilja att klyftan mellan rika och fattiga regioner/grupper växer inom EU.

De stora problemen är väl obalanserna mellan fattiga och rika länder och vilken fördelningspolitik som bör råda.

Jag ska diskutera på våra möten i veckan och lägga kloka S-värderade förslag på insatser som behövs för att motverka detta.

Önskar alla en skön, vilsam och avkopplande sommar,