Vad trodde människor egentligen?

Jan Olov Westerberg, tidigare chef för Naturhistoriska museet, skriver regelbundet i NSD.

Jan Olov Westerberg, tidigare chef för Naturhistoriska museet, skriver regelbundet i NSD.

Foto: Fotograf saknas!

Politik2018-03-22 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Just nu är många upprörda över att stora mängder personuppgifter från ­Facebook uppges ha använts i Donald Trumps president­valskampanj.

Men hallå, vad hade ni förväntat er? Vem tror ni har lagt in alla dessa uppgifter?

De senaste dagarna har media avslöjat en stor ”härva” av vad som beskrivs som ett enormt data­intrång.

I artiklar den 17 mars har New York Times och The Observer visat på hur ett företag som arbetar med väljarprofilering kommit över mer än 50 miljoner användarprofiler med användar­data från Facebook.

Historien är både intressant, spännande och skrämmande i sig.

Men det finns en aspekt som inte diskuteras, nämligen var företag inom sociala media får tag på alla uppgifter om oss från första början? De uppgifter som använts är känsliga eftersom de både har traditionella användaruppgifter, men också mer personliga uppgifter. De data om oss som använts har sitt ursprung från online-spel, tävlingar, eller hela floran av roliga tester som säger sig kunna beskriva våra personligheter, våra preferenser – överhuvudtaget vilka vi är.

Material har använts för att bygga upp väljarprofiler och analysera hur vi reagerar på olika typer av ”valkampanjtrixande”.

Företrädare för profileringsföretaget säger sig kunna förutsäga en rad olika personlighetsdrag som kan användas för att påverka oss.

I sig är detta inte underligt. Alla typer av politiska partier ägnar sig åt denna typ av övningar på olika sätt i sin strävan att kunna nå ut med sina budskap till rätt målgrupper. Det problematiska är de enorma volymer persondata som nu har använts. Verkligen ”Big Data”.

Men vem har egentligen gett Facebook tillgång till så mycket data?

Kära läsare. Det är faktiskt ingen annan än alla vi som delar sina liv både med de som vi har som följare och de bolag som levererar era tjänster. Du – men också jag. Vi ger dem våra bilder (kontrollera gärna användarvillkoren ni säkerligen bara kryssade ja till utan att läsa) inklusive rätten att sälja dem.

Vi ger dem våra känsligaste persondata. Vi ­fyller i tester om alla möjliga saker. Och allt ­lagras.

Vi får aldrig glömma att bolagen har ett över­gripande syfte: att tjäna stora pengar på våra ­beteenden. Hur kan det annars vara ”gratis”?

Så, vi kan inte vara upprörda över att det vi gett bort används. För i en digital värld är förutsättningarna för detta större än någonsin förut!

Var medvetna och vaksamma, tag ansvar för era beteenden! Alla vill påverka oss, alla vill inte väl.