Inom kort lämnar Margot Wallström uppdraget som FN:s särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter.
Men hennes uppdrag är långt i från färdigt. Nya krafter måste ta vid och fortsätta hennes arbete.
Krigens vardag har förändrats. Det är inte längre två arméer som möts på ett slagfält och gör upp.
I stället kan det handla om en grupp beväpnade rebeller som kommer till en liten avskild by i Kongo, Sudan och Liberia för att terrorisera civilbefolkningen. Våldtäkter har blivit en del av krigsstrategin.
Det är dessutom sällan som dessa sexuella övergrepp leder till åtal för krigsbrott.
Omkring 50 000-60 000 kvinnor blev våldtagna under krigen på Balkan, enligt FN-uppgifter. Men det är bara 30 fall som blivit föremål för rättslig prövning.
Många vill inte ens se problemet.
"Under de senaste 20 åren har det skrivits under cirka 300 fredsavtal i 45 olika väpnade konflikter. Bara 18 av dessa avtal nämner sexuellt våld fast vi vet att det använts systematiskt i många länder", framhöll Margot Wallström i NSD 19 september 2011.
En av de saker som Wallström tagit strid för är att det inte ska gå att få straffrihet för sådana brott.
"Våldtäkter måste bli lika tabu som att desertera. Det är ett brott mot krigets lagar. Ingen ska kunna få amnesti för sådana brott när kriget är slut", anser hon.
I december 2010 antog FN en resolution mot sexuellt våld i krig, resolution 1960. Den innebär bland annat att:
aktörer som är inblandade i sexuellt våld ska listas årligen
sanktioner ska riktas mot stridande parter som använder sexualiserat våld i sin krigföring
rapporterings- och analysmekanismer ska inrättas för att säkerställa enhetliga och samordnade insatser
FN:s säkerhetsråd regelbundet ska inhämta synpunkter från kvinnor som drabbats av sexuellt våld.
Det betyder att FN kan rikta alla tillgängliga sanktionsmöjligheter (frysta tillgångar, reseförbud, stopp för visum med mera) mot dem som accepterar det sexuella våldet.
Nu gäller det emellertid att använda dessa verktyg.
177 av FN:s medlemsländer har skrivit under "Konventionen för avskaffande av allt våld mot kvinnor". Men det är långtifrån alla som lever upp till deklarationen.
Under mitt besök i Burma mötte jag Bawk Ja, ordförande i National Democratic Front. Hon berättade om hur burmesiska militärer använde sig av våldtäkter i Kachin-provinsen.
"Våldtäkter används som ett verktyg för att kontrollera de etniska minoriteterna i landet", sa Bawk Ja.
Vi får hoppas att FN sätter tummen i ögat på de styrande i Burmas huvudstad Naypyidaw.
EU och USA har välkomnat förändringsprocessen i Burma och lättat på sanktionerna mot landet. Men situationen i Kachin visar att allt inte går åt rätt håll.