I slutet av sommaren hade jag förmånen att åka bil genom stora delar av södra USA.
Det var en stark upplevelse på många sätt, och efteråt sade jag att det för min del hade räckt med att sitta i bilen och titta ut. Redan det faktum att det finns en helt annan kontinent, full av hus, människor och liv, än den jag har vuxit upp på är så enormt att man kanske aldrig riktigt kommer till botten med det.
Om det ändå fanns någonting som jag på förhand var nyfiken på, så var det naturligtvis att få i alla fall en liten aning om den stigande valtemperaturen i det stora landet i väst; det är trots allt knappt sextio dagar kvar till valet.
Jag vet inte om jag väntade mig en hetsig diskussion som pågick överallt – men om jag gjorde det, så blev jag besviken.
Det val, som dominerar inte bara de amerikanska utan till och med de svenska medierna, är nämligen nästan kusligt osynligt i gatubilden.
De ”bumper stickers” som satt längst bak på bilarna och handlade om politik, kändes snarare som kvarlevor från primärvalssäsongen än som nya ställningstaganden, och inne i villaområdena var ”yardsigns” så ovanliga att man omedelbart misstänkte att personen de stod hos också var kvarterets ordförande i Hem och skola.
Samtidigt – så fort man närmade sig en tv-skärm, fanns Hillary Clintons och Donald Trumps ansikten där; valet verkade pågå i medierna, men inte i verkligheten.
Och kanske är det så att tv-rutan har blivit det stora torg som alla samlas och diskuterar politik på.
USA är också ett land som i delar är närmast kliniskt befriat från offentliga platser – de öppna ytor som finns är kommersiella, och inte arenor för politik.
Det hela kändes faktiskt ganska sorgligt på något sätt – och jag kom på mig själv med att tänka på hur Sverige ser ut månaderna innan ett val. Det är inte bara affischerna och skyltarna – det är framförallt valstugorna, kaffetermosarna och människorna som bemannar dem.
Chansen att möta inte bara en politisk företrädare, utan också ideellt engagerade eldsjälar är inte något unikt för folkrörelsernas Sverige. Det är däremot kanske någonting som blivit så självklart att vi glömmer bort det; ja, det är någonting vi har blivit bortskämda med.
Och efter att ha fått i alla fall ett litet provsmak på ett val utan dem måste jag säga att de är viktigare än jag någonsin hade trott. För visst, politiken kanske äger rum på tv. Men demokratin, den finns faktiskt i verkligheten.