Välfärden är inte självklar
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Vi andra tycker inte det är något märkvärdigt och tar nog det för självklart att Sverige är ett demokratiskt land där människor kan rösta, inte kastas i fängelse för att de har fel åsikter eller arbetar politiskt.
Sverige präglas naturligtvis av oss som bor här och som kommer från olika delar av världen. Vi representerar olika kulturer från när och fjärran. Det är berikande och ger oss ett panorama av fönster uti den stora vida världen.
Ordföranden i Bangladeshföreningen beskrev det så bra när han sa att han hade "båda fötterna samtidigt" i två kulturer, i den svenska och i den bangladeshiska.
Min kinesiska väninna beskrev vårt välfärdssamhälle för en tid sedan så här ungefä: "I Sverige kostar inte ett kejsarsnitt som i Hongkong en hel förmögenhet på så där 50 - 60 tusen kronor. Här i Sverige får vi vård efter behov. Sverige har inte så stora skillnader mellan rika och fattiga. Våra barn behöver inte betala någon skolavgift. De kan gå i skola avgiftsfritt ända upp till universitetet."
Hennes ord fick mig att tänka efter. Är det så att vi har tagit välfärdssamhället för givet? Historiskt är det mycket nytt och skört.
Valresultat 2006 påminner oss vilka konsekvenserna är av att vi håller på att bli historielösa. Det är alltför få som idag vet hur vårt välfärdssamhälle har kommit till. Hur det gamla klassamhället såg ut och hur nära det är vår tid.
Alldeles för få vet vad arbetarrörelsen i vid mening har gjort för välståndet i landet. Ett välstånd som så starkt är förknippat med vårt välfärdssamhälle. Men vart är dagens välfärdssamhälle på väg?
I allianspartiernas Sverige är honnörsordet "Skattesänkningar", vilket betyder i praktiken att solidaritet och jämlikhet ska lämna plats för egoism och ojämlikhet. Det är därför så oerhört viktigt att berätta om den sociala välfärdsstaten och dess visioner om ett solidariskt samhälle.
Mikael Wiehe sjunger om att vi ska ta det tillbaka. Det som allianspartierna har tagit ifrån oss.
Ingenting är alltså självklart. Rösträtt, yttrandefrihet, jämlikhetsideal, folkbildning och vanliga människors möjligheter till kulturutövande är resultat av en lång och svår kamp.