Den här ledarsidan hade gärna sett att Norrbottens nya landshövding varit en kvinna. Efter 200 år med manliga landshövdingar hade det inte känts fel.
Men regeringen valde att satsa på Sven-Erik Österberg och han ska givetvis känna sig välkommen till jobbet i norr. Österberg är man men också kompetent.
Det gäller emellertid att den nye landshövdingen vässar jämställdhetsprofilen. Den är en ödesfråga för Norrbotten.
De tunga - och mansdominerade - basindustrierna dominerar Norrbotten. Men det räcker inte med skogen, malmen, vattenkraften och stålet.
Trots de stora investeringarna i basnäringarna viker befolkningssiffrorna. Modern teknik gör att industrin kan producera mer med färre anställda.
Därför gäller det att utveckla Norrbotten på nya områden, icke minst inom tjänstesektorn. Länet behöver nya näringar och idéer.
En del sker redan. Luleå har lockat till sig Facebook. Filmpool Nord skapar nya jobb. I Arjeplog och Älvsbyn utvecklas biltestverksamheten. I Jukkasjärvi är ishotellet en turistmagnet.
I Piteå bidrar musiken till att göra livet trevligare men också till jobb och företagande. I Haparanda har Ikea skapat ny sysselsättning. I Kiruna är rymden ett spännande framtidsområde.
Grunden för en bättre utveckling finns lokalt - hos driftiga entreprenörer, eldsjälar och skickliga kommunpolitiker. Men de lokala krafterna behöver uppbackning från central nivå.
Här har Sven-Erik Österberg en nyckelroll. Landshövdingen är av tradition statens förlängda arm i länen. Men Österberg måste först och främst vara Norrbottens talesman mot regering och riksdag.
Han måste - på samma sätt som Ragnar Lassinantti, Curt Boström och Per-Ola Eriksson - använda sina kontakter och nätverk i Stockholm och utomlands för att driva på för länets intressen.
En omedelbar och akut arbetsuppgift blir att ge Norrbotten en bättre utdelning i regeringens kommande infrastrukturproposition.
Under pompa och ståt åkte de borgerliga partiledarna till Kiruna för att presentera en satsning på "gruvrelaterade infrastruktur".
Den var välkommen. Men Norrbotten kan ändå inte känna sig nöjt med utfallet i regeringens infrastrukturplan för perioden 2014-2025.
Regeringens totala anslag uppgår till 106 miljarder kronor under planperioden. Bara 2,15 miljarder av dessa 106 miljarder kronor går till Norrbotten.
Det är ungefär 2 procent av regeringens totala satsning, vilket inte står i proportion till norrbottningarnas andel av befolkningen som är 2,6 procent.
Det står ännu mindre i proportion till Norrbottens enorma yta, en fjärdedel av Sverige. Därtill ska läggas att det finns annan tung näringslivsverksamhet än gruvorna som behöver bättre infrastruktur.
I det perspektivet är det bedrövligt om bygget av första etappen av Norrbotniabanan ännu en gång skjuts på framtiden.
På en fråga från Ingegerd Saarinen (MP) i riksdagen 10 augusti 2006 gav Österbergs partikollega, dåvarande infrastrukturministern Ulrica Messing (S), ett klart besked om byggstart för projektet.
"Utbyggnaden av etapp 1 av Norrbotniabanan ska påbörjas under år 2010", meddelade Messing.
Men sedan kom regeringsskiftet 2006 och Norrbotniabanan förvandlades till ett motorvägsbygge runt Stockholm.
Det blev ingen byggstart av Norrbotniabanan 2010, inte heller 2011 eller 2012.
Utsikterna för att projektet ska få plats i regeringens plan för 2014-2025 är små.
Men Österberg och andra av länets företrädare får inte ge upp. Infrastrukturpropositionen har ännu inte skickats till tryckeriet och går att påverka.
Dessutom är det viktigt att behålla de rödgröna partiernas stöd för Norrbotniabanan. Inför valet 2010 uttalade sig Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly för byggstart av första etappen.
Det är angeläget att Österberg pressar fram samma besked från Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Gustaf Fridolin, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt inför valet 2014.
Då finns det i alla fall hopp för projektet vid ett eventuellt regeringsskifte 2014.