Torsdagen 15 november var en trevlig dag på jobbet. NSD hade öppet hus i Luleå. Jag och övriga NSD-medarbetare tog emot besökare, pratade om verksamheten och visade runt.
Runt klockan 18.00 satt jag framför datorn för att slutföra dagens arbete. Siktet var inställt på att åka hem och kolla på elitseriematchen mellan Luleå och Linköping.
Men i stället började en annan resa. Plötsligt kände jag hur högerhanden domnade bort. Någon sekund senare kände jag samma sak i högra kinden och tungan.
Domningarna försvann inom loppet av några sekunder. Men känslan var så obehaglig att jag ändå gick till Stadsvikens vårdcentral.
Efter undersökning och koll av blodtrycket beslutade läkaren att skicka mig till Sunderby sjukhus omedelbart. Mitt blodtryck var skyhögt.
I stället för en kväll med hockey blev det fyra övernattningar på Sunderby sjukhus samt en tids sjukskrivning.
På akutmottagningen pumpade personalen i mig blodtrycksmedicin för att få ned det sjukt höga trycket.
Sedan väntade några dagar på hjärtavdelningen för observation, undersökningar och omvårdnad. Domningarna var antagligen en så kallad tia, grovt uttryckt: en ministroke.
"Vi ville studera dig särskilt eftersom vi aldrig har sett ett så högt blodtryck tidigare", sa läkarstudenterna Joar och Jesper som jag träffade på sjukhuset.
Jag hade helst sluppit att göra denna insats för läkarutbildningen i Norrland. Men jag är glad för att kunna bidra. Men framför allt är jag tacksam för den vård som jag själv fick.
Personalen på vårdcentralen, akuten och hjärtavdelningen på sjukhuset var proffsig och hjälpsam. Statliga Apoteksbolaget försåg mig med goda råd om de mediciner som nu är en del av min vardag.
Det skälls och gnälls ofta på sjukvårds- och landstingspolitiken. Men jag tror de flesta har ungefär samma erfarenhet som mig. Svensk sjukvård är egentligen väldigt bra.
Det är dessutom inget som jag sitter och hittar på i min skrivkammare. Sverige ligger bra till i alla internationella jämförelser.
Det främsta beviset är den höga medellivslängden i Sverige. Vi hör till tio-i-topp i världen. År 2011 var medellivslängden knappt 84 år för kvinnor och nästan 80 år för män. Många lever goda liv mycket länge.
Sverige hör även till de länder i världen som har absolut lägst spädbarnsdödlighet. Faktum är att jämförbara länder som Tyskland, Belgien och Nederländerna har dubbelt så hög spädbarnsdödlighet som Sverige. I USA är siffran nästan tre gånger så hög!
På Hjärt- och lungfondens hemsida läser jag också att hjärtsjukvården och forskningen har gjort stora framsteg under de senaste decennierna.
"Exempelvis kan den 65-åring som 1980 skulle ha dött i sin hjärtinfarkt förvänta sig minst 12 extra levnadsår. Att fler överlever beror till stor del på att forskningen gett bättre metoder för det akuta omhändertagandet", skriver fonden.
Givetvis finns det skillnader mellan enskilda sjukhus. Men "generellt sett är det akuta omhändertagandet vid hjärtinfarkt bra", skriver Hjärt- och Lungfonden i sin årliga rapport.
Det fina i kråksången är dessutom att denna sjukvård är jämlik. Sunderby sjukhus gör inte skillnad på direktörer och låginkomsttagare.
Jag behövde inte vifta med en privat sjukvårdsförsäkring eller visa inkomstuppgifter när jag anlände till akuten. Jag fick kvalificerad sjukvård på en gång.
I USA gör Obama nu stora ansträngningar för att sjösätta en sjukvårdsförsäkring med ungefär samma inriktning. Han har sett och lärt av resultaten i Sverige och andra länder med allmän sjukvård.
Men därför är det också trist att så många svenskar börjat tvivla och tappa tilltron till det egna - mycket väl fungerande - systemet.
Vid slutet av 2011 hade 464 909 personer tecknat en privat sjukvårdsförsäkring, enligt försäkringsbranschens siffror.
En växande skara litar inte till den allmänna vården i Sverige, trots att den bevisligen presterar resultat i yppersta världsklass. Försäkringsbolagen är inte sena att utnyttja oron.
Det innebär i sin förlängning en fara för det allmänna systemet. För vad händer om vi får en utveckling där den som har en tjock plånbok kan köpa sig snabbare och bättre vård? Vad händer då med idéerna om god sjukvård för alla?
Försäkringslösningarna riskerar att ge A- och B-sjukvård, mer av social skiktning och en urholkning av den allmänna vården.
I värsta fall kan vi vara på väg att styra mot den sorgliga och misslyckade modell som USA nu är på väg att överge.