LO:s tidigare chefsekonom Dan Andersson har - i samarbete med S-kvinnor - tagit fram en rapport som bör föranleda viss eftertanke i svensk sjukvårdsdebatt.
Andersson visar att det är dags att ompröva en del gamla sanningar.
Till exempel har vi föreställningen att svenska folket är friskast och lever längst i världen, vilket stämde 1970. Men så är det inte längre.
År 2007 var medellivslängden i Sverige 81 år, vilket är en väldigt bra siffra jämfört de flesta av världens länder. Men sedan 1970 har faktiskt sex andra länder passerat Sverige.
En förklaring är att människor i fler länder lärt sig leva mer hälsosamt och upptäckt faran med alkohol, rökning och övervikt.
Men det handlar också om resursbrist i vården, enligt Dan Andersson. Sverige hörde tidigare till de länder som satsade mest på sjukvården som andel av BNP (bruttonationalprodukten).
I dag ligger Sverige på en genomsnittsposition i Europa. Vi använder ungefär nio procent av BNP till sjukvården. Flera andra länder i Europa har sjukvårdskostnader kring 10 procent av BNP.
"Vi har bara cirka två vårdplatser för akutsjukvård per tusen invånare mot 3-4 platser i andra länder och tre läkarbesök per tusen invånare mot 4-5 läkarbesök i andra länder", skriver Dan Andersson.
Av rent demografiska skäl borde Sverige dessutom ligga högre. Sverige har en större andel äldre - och mer vårdkrävande - befolkning än övriga Europa.
Dan Andersson är ingen styvnackad statssocialist som är motsätter sig valfrihet eller privata alternativ. I rapporten konstaterar han att "mer kompetenta medborgare vill ha möjlighet att välja".
Men han påpekar att de privata vårdföretagens intåg inte varit problemfritt.
"Avkastningen för sjukvårdsföretagen låg 2007 på nästan 19 procent, trots att den genomsnittliga avkastningen för privata företag låg runt 10 procent", påpekar han i rapporten.
Annorlunda uttryckt: Pengar som kunde ha använts till vårdsatsningar har i stället förvandlats till aktieutdelningar.
Dan Anderssons rapport har ännu inte fått något större genomslag i samhällsdebatten. Det borde den få. Den är ett seriöst försök att formulera en ny sjukvårdspolitik, bortom dogmer och förenklingar.
Resonemangen i rapporten borde intressera både socialdemokrater, socialliberaler och socialkonservativa politiker - om det nu finns några sådana kvar på den borgerliga kanten.
Privatisering, marknadisering och nya jobbskatteavdrag är inte lösningen på alla samhällsproblem.
Det är bra om fler kan göra som Dan Andersson och tänka en bit längre än näsan räcker.