Varning för aprilskämt och för Maud Olofsson
Centerledaren Maud Olofssons utspel om behovsprövade barnbidrag blev ingen succé.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Den där magiska timmen när man gå från en tid till en annan har alltid fascinerat mig. Tänk er att någon begår ett brott en höstnatt, just under den magiska timmen. Då kan det stå så här:
"Larm kom om att det var inbrott i Bröderna Johanssons Radioaffär klockan 02.25. En polispatrull med hunden Kurre sändes till platsen och efter en stunds letande fann man klockan 02.12 en man som greps."
Alltså: man grep mannen innan brottets begicks. Hur klarar polisens statistiker av detta?
Nu försvinner det en timme: mellan två och tre händer inget i nationen.
En del länder har valt att byta tidszon, exempelvis Island och Argentina. Då behöver inga klockor ställas om. Men det är ju en fördel om grannarna är inne på samma linje.
En bekant skulle vid ett tillfälle intervjua en framträdande finländsk politiker. Journalisten hade gott om tid om strosade runt i Helsingfors. Kvart i tolv dök hon upp på avtalad plats. En kvart före.
"Var det svårt att hitta i Helsingfors", frågade sekreteraren.
"Nej, inte särskilt", svarade kollegan.
Ja, ni förstår vad som hänt. Kollegan kom inte en kvart för tidigt utan tre kvart för sent. Hon hade inte ändrat klockan och skämdes i flera veckor. Dessutom fick politikern ett ursäktande brev.
Det där med olika tidszoner kan ställa till problem.
Det är för det mesta kul med bloggar. Ett problem är att en del bloggare tar heder och ära av andra för att få uppmärksamhet. Tyvärr är det också en del redaktörer som tittar mer på siffrorna än på bokstäverna. Alltså: de intresserar sig mer för antalet besökare än vad besöken gäller.
Nu är det inte frågan om att censurera eller förbjuda Internet. Som chefredaktör Anders Ahlberg skriver i Mediavärlden:
" ...det finns arenor på nätet som definitivt inte är privata, utan uttalat publika. Dit hör mediernas sajter. Där gäller ett klassiskt ansvar för det som sägs, skrivs och visas."
Papperstidningarna kan ha en fin framtid om de vågar hävda etiken, vågar stå upp för humanistiska värden. Men då krävs tuffa redaktörer som orkar stå emot det kommersiella trycket och webbräkneverkens snurror.
Centerledaren Maud Olofssons utspel om behovsprövade barnbidrag blev ingen succé. Det blev tummen ned, givetvis från oppositionen men även från regeringskamraterna.
Det handlar i mycket om en kopiering av högerpresidenten Ronald Reagans program, där skatterevolten var en viktig del. Med andra ord: det finns en viktig ideologisk markering i Olofssons krav, det handlar inte enbart om statsfinansiella omdisponeringar. Ju mer man bryter ned de allmänna välfärdssystemen, desto större blir marknaden för privata entreprenörer.
Nu förefaller det som om centern står helt isolerad i attacken mot barnbidragen och det är ju bra. Men det är illa när man får sätta sitt hopp till att moderaterna ska stoppa centerns frustande nyliberaler.
På nattygsbordet just nu: Pierre Schoris bok "Draksåddens år" (Leopard förlag). Jag återkommer i någon senare krönika till boken.
Schori är en spännande politiker och diplomat. En poet med svart bälte i judo, i många år Olof Palmes främste utrikespolitiske rådgivare, tidigare Europaparlamentariker och FN-ambassadör, nu ledare för ett internationellt ansett fredsinstitut i Spanien.
När boken släpptes i ABF-huset i Stockholm i förra veckan fanns Lisbet Palme, Ingvar Carlsson, Lena Hjelm-Wallén och många andra på plats. En bok av Schori är något utöver det vanliga.
Ha en fin marshelg. Och se upp på tisdag, 1 april. Och se alltid upp för Maud Olofsson i landets mest marknadsliberala parti.
+
Sommartid.
Dagsmeja.
Vilken fisk kan du äta med gott miljösamvete? Se fickguiden www.wwf.se
-
Attacken mot barnbidraget.