Hur bekämpar vi fördomar och diskriminering? Hur åstadkommer vi verklig etablering och delaktighet? Hur ökar vi tillväxt, sysselsättning och höjer individens levnadsvillkor.
Det är svåra frågor. Sverige står inför stora utmaningar som gör dogmatism överflödig. Det behövs istället breda blocköverskridande lösningar och att gamla käpphästar omprövas.
Detta var också uppfattningen på en konferens jag deltog på i måndags tillsammans med politiker, forskare och tjänstemän under rubriken ”Vem f-n tar ansvar?”, arrangerad av fyra kommuner som tagit stort ansvar för flyktingmottagandet.
Bostadsbristen är påtaglig i stora delar av landet, arbetslösheten är med svenska mått hög och behoven växer inom skola och sjukvård. Samtidigt är tillväxten stark och rekryteringsbehoven inom offentlig sektor stora. Allt detta i ett läge där befolkningen växer snabbt.
I den situation som råder måste vi göra många olika saker, och jag är övertygad om att integrationsfrågan inte kan ha bara ett enda svar. Vi måste naturligtvis på ett pragmatiskt sätt spela på så många som möjligt av den arbetsmarknadspolitiska lyrans strängar.
Jag menar att RUT-avdraget är en av dem. Det är tjänster som inte alla har råd med trots subvention. Men det är en beprövad metod att främja tjänstesektorn, gynna nyföretagande och få fram vita jobb inom den svenska modellen.
Det bidrar till att fler små företag startas och gör vardagen enklare, inte minst för seniorer och barnfamiljer.
Jag välkomnar därför regeringens vilja att nu utvidga RUT-avdraget. Enligt beräkningar från Almega skapade RUT exempelvis sysselsättning för 1 254 personer i Norrland förra året. Det var en ökning med 115 procent sedan 2010.
Samma utveckling de närmaste åren skulle innebära tusentals nya jobb och en välkommen breddning av arbetsmarknaden med fler enkla jobb. Detta ryms inom vår arbetsmarknadsmodell till skillnad från kraven på sänkta löner.
Människor får inte fastna i bidragsberoende eller sakna möjligheter till språkinlärning, lönekarriär och nya livssval. Med rätt insatser kan nyanlända med hög utbildning snabbt komma i arbete. Oavsett bakgrund ska alla som har låg utbildning, eller helt saknar en, erbjudas möjligheter att komplettera kunskaper.
Men inget av detta står i motsats till att underlätta för tjänstesektorn och göra det lättare för fler att få in en fot i arbetslivet.
Att kunna försörja sig själv ger individuell frihet och gemensam välfärd. Jobb är grunden för både tillväxt och delaktighet.
Vi måste ju ta ansvar för f-n.